Aftonbladet – 2 november 1863, sida 3

på landet, men undanhåller fastighelsegarne i städerna en sådan förmån. Statsutskottets majoritet, som anser att de särskilda nu oktrojerade stadshypoteksför eningarnes obligationer svårligen kunna nå den utländska marknaden derföre att de fö utfärdas endast i svenskt mynt och på svensk språk, befarar deremot, att den föreslagne städernas hypoteksbank skulle bidraga at öka den utländska skuldsättningen, emedar den, såsom utskottet förmenar, finge till obe eg dt belopp utgifva obligationer på ut ländskt språk och utländskt mynt. Förbållandet är dock att 9 i förslage till förordning om en hypoteksbank för ri. kets städer och köpingar uttryckligen bestämmer, att äfven den föreslagna hypoteksbankens obligationer skola lyda å svenskt mynt. Om denna omständighet i ena fallet utestängde obligationer från den utländska marknaden, borde den väl äfven göra det i det andra fallet, och utskottet skulle således, om nyssnämnda bestämmelse uppmärksammats, saknat skäl till ifrågavarande anmärkniog. Men äfven om bankens obligationer det oaktadt skulle finna afsättning i utlandet, torde sådant icke böra betraktas såsom något ovdt. Jag föreställer mig att men numera, synnerligen i statsutskottet, temligen allmänt kommit ifrån den åsigten, att det är någon olycka för landet om man utrikes kan finna förlag för näringar, som här kuuna med fördel bedrifvas, eller för anläggningar, hvilka äro för Jandet behöfliga och nyttiga. Det skulle vara högst besynnerligt om det system, som anses pyttigt för staten sjelf (t. ex. i och för jernvägsbyggnaderna), för jordegendomen, för handeln 0. 8. v., icke skulle få anses nyttigt äfven med afseende å fastigheter i städerna. Onckligt är, att det skulle vara önskvärdt, om för alla ofvan uppräknade ändamål och för alla andra, till hvilka förleg erfordrades, sådant kunde inom landet erhållas. Detta vore bevis på ansenliga kapitaltillgångar; men då nu förhållandet är, att hos oss erbjuda sig tillfällen till nyttig användning af kepitel vida utöfver tillgängen derpå inom landet, så har men en dast valet mellan att lemna de sig erbju: dende verksamhetsoch förvärfs-tillfällena obegagnade, eller att anskaffa den bristande förlagstillgången från utlandet. Det sednare alternativet har redan i praxis gjort sig tällande och laedet bar ju icke funnit sig illa deraf? Hvad i öfrigt vidkommer påståendet om ökad skuldsättning genom den föreslagna hypoteksbanken, torde det böra erinras, att då stads-hypot. ksföreningarne skulle belåna fastigheter endast till hälften af värdet. lä rer, så vidt fråga är om redan nu befintlig stadsegendom, blott i ytterst ringa mån någon ny skuldsättning derigenom uppstå, utan endast en förvandling af sväfvande skuld till konscliderad. Det är antagligt, att många nuvarande inteckningsinnehalvare skulle utbyta sina inteckningar mut hypoteksbankens obligationer och sålunda för både låntagare och långifvare endast en omflyttning ega rum. Men äfven om i närvarande tidpunkt, då genom nya kommunikationer öppnvs nya verksamhetstält i alla riktoingur och i alla celar af landet, någon del af de nu mot inteckningar i sfestigheter placerade penningar skulle frigöras och t. ex. genom ban kerrnas bemedling komma havdeln och induetrien till godo, -eå vore detta påtagligen till fördel, icke till skada för landet. Nämne näringar söka nu till en icke obetydlig del sitt förlag i utlandet genom blankokrediter, förskotter på skeppninger o. 8. vV. Dessa förlag äro ganska dyra och det skulle vara en bestämd nationalvinst om de kunde undvaras derigenom att motsvarande kapital genom hyteksbankens bemedling erhöl les från utlandet såsom fonderade lån, hvilka alltid äro billigare än en sväfvande skuld. Just i den bryfningsperiod, som nu förestår vid räntans frigifvaude, synas också de, som af denna öfvergång befara våldsamma rubbningar i kreditförhållandena, böra hafva all eoledaing att kraftigt understödja ett för slag, som har för ändamål att bereda kapitaltillgångar, hvilka skulle syonerligen verksamt bidraga att förebygga sådana subbnin par, som dem man befarat af den nyss. nämnda nya lagetiftningens införande. På grund af hvad jag bär anfört vägar jag hoppas, att rikets ständer skola finna förslaget om ordnande och centralisering af hypoteksväsendet för städerna förtjent att af staten understödjas, och jag får derföre vördsamt hemställa: att rikets ständer måtie bifalle, att såsom yttersta säkerhet för en hypoteksbank för rikets städer och köpingar, må af riksgäldskontoret utfärdas och till banken öfverlemnas statsobligationer till ett värdebelopp af fyra millioner rår rmt under de vilkor och förbehåil, som K. M:t kan finna för godt att bestämma, efter nådig pröfning af de uppgjorda förslagen till förordningar dels angående en hypoteksbank för rikets städer och köpingar, dels angående de allmänna gruner, som vid bildande af hypoteksföreningår emellan fastigheteegare i rikets städer och köpingar samt dessa föreningars framtida verksarshet skola till efterrättelse lända.? Tillkännagifvande. The English and Swedish Bank, Limited.