Aftonbladet – 2 november 1863, sida 3

Igenom hvilket statsutskottet afstyrkt bifall ull hr Lallerstedts framställning om meddverkan från statens sida för åstadkommande af en hypoteksbank för rikets städer och köpingar, har jag ansett mig böra något närmare granska utskottets motiver samt anföra några af de omständigheter, som synes mig tala för en åtgärd, hvilken jag anser vara för de svenska städernas välstånd och ostörda utveckling af den största vigt. Utskottet har hemtat sitt hufvudargument från finanskomitens utlåtende, men dervid, som mig synes, förbisett, att finanskomilens argumentation — som det icke här är stället att närmare granska — afsåg frågan derom, buruvida hypotekslöreningar emellan hus egare i städerna skulle berättigas att inträda såsom delegare i samma hypoteksbank, som besörjd2 upplåningen för föreningar, grundade på säkerhet i jordegendom. Det var med afseende å ett förslag derom, som finanskomiten sökte visa den olikhet, som kunde anses ega rum emellan den hypotekariska säkerhet, som en förening af jordegare på landet och den en förening af husegare 1 stad har att erbjuda. Men att en jsädan olikhet finnes eller åtminstone af i många anses ega rum, bar icke blifvit förbijsedt vid uppgörandet af de förslag till förordningar, som blitvit rikets ständers pröfning underställda. Det är med afseende deräå som mean föreslagit inrättandet af en särskild grundfond, bildad genom innehållandet af fem procent å alla från hypoteksI banken till hypoteksföreningar utgifna lån. i Man torde fivna, att denna grundtond redan rån första ögonblicket ef bankens verksam-. et sätter banken i stånd att uppfylla sina. förbindelser, äfven om man tänkte sis att :en tjugondedel af ell hos banken pantsatt i egendom skulle förlora sitt värde, eller att en tjugondedel af de från banken utgifna: : första lånen icke skulle blifva guldna. I samma mån dock som lå: en amorteras växer ;grundiondens betydenhet, relativt till be: loppet af bankens ännu utelöpande förbindelser. Exempelvis: då halfva beloppet af! ett lån blifvit amorteradt, utgör grundfonden redan tio procent af benkens återstående förbindelser å samma lån o. 8. v. Enligt förslagets bestämmelser skulle grundfonds obligationerna vara uppsägbara och endast ränta å dem i stadgad ordning utgifvas. Hävraf följer, att så framt icke den osanno lika händelsen inträffat, att grundlonden behöft anlitas för upplyllande af bankens förbindelser och att hvad säluuda utgått icke skulle hafva -blifvit i stadgad ordning ersatt, omme de å hvarje lån afdragna 5 att qvar(å älven sedun det län, å hvilket de inneållits, blifvit till fullo iofriadt. Ju längre bankens verksamhet fortfar, ju flera lån ban: ken i tidernas lojp uppteger och infriar, desta större blir grundfonden i förhåliende till banketas ansvarighetssumma. Tillvaron af en sådan fond uppväger, i min tanke och i deras som författat förslaget, mer än tiliräckligt den omtalade olikheten i den hypotetsariska säkerhet, som landtoch stads-fastigheter må anses erbju da. Huru föga sannoiikt det är, att densamma någonsin skall behöfva anlitas — om ej för något heit och hållet tillfälligt behotf — torde emellertid lätt inses vid granskning af de garantier och kontroller, som förslagen ull förordnivgar i ämnet lör utsätta. I främsta rummet bör härvid tagas i betraktande, att samtliga hypoteksföreningar, hvilka inginge såsom delegare i städernas hypoteksbank, komme au ansvara för ban kens förbindelser i mån at sin delaktighet i banger. Under förutsättning således, att någon af de delegande föreningarne bruste i fullgörande af sina förbindelser till banken, hade denna att trygga sig vid alla de öfriga föreningarnes ansvarighet. Den nyss supponerade händelsen måste likväl anses såsom ytterst osannolik eller knappt möjlig, då föreningarne, hvilkas låntagare bletve gemensamt unsvarige för föreningarnes förbindelser, omfattade hela distrikt, och då det knappast kan förutsättas. att flera städer inom est distrikt skulle träffas af sådana olyckshäadelser eller att de, under den icke alltför långa tid amorteringen fortfore, skulle gå til baka så, att derverande till hypotekeförening pan:förekrifna fastigheter ej skulle utgöra säkerhet för lån, som meddelats till högst hälften af värdet. Dessutom bör icke förbisee, att här, såsom vid alla amorteringslån möt pant af inteckningar, säkerheten blir, i förhållande till den oguldpa delen af lånet, större i samma mån som amorteringen fortgår. Om således, i betraktande af denna inbördes ansvarighet, först emellan hvarje föreniogs samtliga låntagare, och vidarej meilan samtliga i banken låntagande föreningar sinsemellan, det är ytterst osannoEkt, att bankens egen, genom innehållna 5 procent å alla utgifaa lån bildade grundfond någonsin skulle behöfva anlitas, så måste möjligheten vara ävnu mindre att den händelse kunde inuäfta, att de statsobligationer, som enligt förslaget skul!e utgöra yttersta säkerheten för bankens förbindelser, behöfde tagas i anspråk. På grund at hvad som här ofvan anförts om beskaffenheten af bankens egen grundfond, vågar jag påstå att det är längt mera oantagligt att en på här ifrågasatta grunder Organiserad städernas hbypoteksbank kunde behöiva ens för något ullfälligt behof använda de till densamma öiverlemnade statsobligationer, än ait sådent någon gång kan inträffa med allmänna hypotexsbanken, som alideles saknar egen grundiond. Något det ringaste äfventyr för staten af det slogs garanti, som den skulle ikläda sig för en städernas hypoteksbank, fotad på sådana grun der, som i de rikets ständer nu underställda förslagen afses, kan således icke rimligen ifrårakomma. Alt en sådan garanti är behöflig och nyttig för att underlätta en dylik banks upplåniogsoperationer, har redan vunnen erfarenhet sf Allmänna hypoteksbankens verksamhet tillräckligt ådagalagt. Det kan till och med sägas, att just den omständigheten, att staten iklädt sig en garanti för den bank, som verkställer upplåningarne för bypotekaföreningarne mellan jordegarne, försvårar i hög grad, om icke rent af omöjliggör, upplåningar för hypoteksinrättningur, hvilka