Aftonbladet – 2 november 1863, sida 2

barrikader, vid hvilka afdelningar cf borgargardet höllo vakt. Under vandringen med Brissae genom dessa folkhopar, blef den unge ädlingen varse en grupp af tre personer, som lifligt retade hans nyfikenhet. Den ena af dem gick nå20i före de andia begge, hvilka sistnämnde af honom igenkändes vara abbån af Boisguerin och hans egen broder Gaspard af Montsoreau, medan han hoa deras vägvisare trodde sig upptäcka dragen af berr Nicolas Poulain, densamme polistjensteman, af hvilken han erhållit besök vid sin första ankomst till Paris. Ett ofrivilligt utrop undföll honom härvid, hvilket väckte Brissacs uppmärksamhet; men som Carl af Montsoreau genast erinrade sig, i huru hög grad hans broder ådragit sig hertigens af Guise missnöje och att kanske hans lif kunde löpa fara, i fall han under de pågående oroligheterna blef igenkänd och anhållen af det uppretade folket, så besvarade han Briseacs fråga endast med det undvikande svaret, att han trott sig igenkänna någon af de förbigående. Brissac sade vidare: ?Der går kyrkoherden i S:t Genevidve och der ser jag den gode herr Nicolas Poulsin; de tillhöra våra ifrigaste anhängare, men vi hafva ej tid nu att stanna för att utbyta några ord med dem.4 Pör min del, herr af Brissact, afbröt honom Carl af Montsoreau, tror jag, att jag nu får tacka er för godt sällskap. Her ligen af Guise bör hafva hunnit sluta sin sammankomst med enkedrottningan, och jag måste söka begagna tillfället att få tala med honom. Som ni behagar, svarade Brissac. Ni bör ej kunna tega miste om vägen. Nihar härifrån blott att taga af den tredje gatan ill höger och skall omedelbart derefter be inna er vid det Guisiska palatsets inkörsport. Carlj af Montsoreau skakade hans hand ill afsked och skyndade sig framåt, intasen af mörka aningar och föreställningar, vilka han för tjugofyra timmar sedan skulle vafva förklarat för en tom inbillnings foster, men som intet förnuftsskäl nulkunde förega urghans sinne. Slut på andra delen. mosa Stora vindrofklasar. Till kejserliga hofvet Wien ha från Ungern två drufklasar blifvit inända, hvilka äro af så ovanlig storlek, att de oåminna om landet Kanaans drufvor. Den ena dlasen är 2 fot lång och 1 fot bred, den andra ikaledes 2 fot lång, men ?, fot bred. Sjelfva Irufvorna äro så stora som turkiska hasselnötter.