Aftonbladet – 2 november 1863, sida 2

ner, det skulle blifva ytterst svårt, om icke omöjligt, för en annan hypoteksbank, som saknade en sådan statsgaranti, att kunna operera, har framställning till ständerna blifvit gjord om en statsgaranti äfven för den ou ifrågasatta bypoteksbanken, dock till endast hälften af det belopp, som blifvit medgifvet för jordegarnes hypoteksbank. Statsutskottet har afstyrkt bifall till denna framställning genom ett nyss inkommet utlåtande, som helt knapphändigt affärdar den vigtiga angelägenheten, hufvudsakligen med anförande af ett finanskomitens yttrande, som afsåg ett helt annorlunda beskaffadt förslag och på det föreliggande har liten eller ingen tillämplighet. En af borgareståndets ledamöter i statsutskottet har underkastat argumentationen i betänkandet en närmare granskning uti en 1reservation, som vi på annat ställe i bledet meddela. Vi kunna derföre här inskränka oss att påpeka det i vår tanke föga billiga och rättvisa deri, att statsmakterna skulle förvägra enahanda medverkan för ordnande af fastighetskretiten för städerna, som den medgifvit då det gällde ordnandetaflandtfastighetskrediten. Vi ha sett med fägnad hvad som gjorts för främjande af landets modernäring, jordbruket, och vi äro öfvertygade, att välordnade kreditanstalter äro blaud de kraftigaste medlen att beordra dess utveckling; men vi tro att äfven städernas utveckling är en för det helas trefoad lika vigtig sak och att, då deras fastighetsegare röna icke mindre svårigheter än som var händelsen med landsbygdens med afseende å möjligheten att få inteckningar belånade på enskilda händer, synas städernas fastighetsegare vara i lika hög grad som laudsbygdens i behof af den medverkan, som e!t ordnadt hypoteksväsende dervid kan lemna. Om det således visas, och vi tro den ofvanvämnda reservanten hafva gjort det, att staten kan egna dem en sådan medverkan utan att behöfva underkasta sig någon uppoffring eller risk, så synes det 038 i hög grad orättvist och obilligt stt staten skulle undandraga sig densamma. De privilegier och undantags förmåner, med hvilka stadsmannanäringarne varit omgärdade, falla bort den ena efter den andra, och detta länder utan tvifvel fill bäåtnad för landet i al!mänhet. Men då städernas invånare till följd häraf få täfla med det öfriga landets i afseende å näringsgrenar, som förut varit dem ensamme förbehållna, synes billigheten fordra, att de få täfla under lika vilkor. Dertill hörer dock, att de äfven blifva delaktiga af enahanda förmåner och stöd för deras affärslif, som blifvit förunnade landets invånare utom städerna. Hr Grenander har i sin reservation till vederläggning upptagit de i statsutskottets utlåtande förekommande antydningar derom att den föreslagna städernas hypoteksbank skulle erbjuda mindre säkerhet än den bank, som är grundad på säkerhet i jordegendom, och vi fästa isynnerhet uppmärksamheten på den utredning han lemnar rörande beskaffenheten af den särskilda grundfond, som städernas hypoteksbank skulle ega. Medgifves det nu att utskottets framställning i denna punkt är oriktig samt härflytande från ett förbiseende af de vilkor och bestämmelser förslagen innehålla, synes för öfrigt föga tvekan kunna uppstå om den föreslagna institutiooens berättigade anspråk på ständer nas bifall och medverkan. Samma skäl som, ur allmän synpunkt, anfördes för inrättandet af en gemensam upplåningsinrättning för landthypoicksföreningarne, tala äfven för en sådan för stadshypoteksföreningarne, och de skäl som kunna anföras emot densamma, såsom t. ex. den om tvånget för alla att deri ingå, äro inga andra än de, som kunde anföras emot allmänna hypoteksbankea och hvilka vid dess upprättande underkändes. Det förtjenar dock anmärkas, att det här föreliggande förslaget icke stadgar något tvång för redan bestående föreningar att i hypoteksbanken ingå. Tvånget är således i detta fail mindre än vid stiftandet af lagen om allmänna hypoteksbanken. Då statsutskottet undandragit sig att idetalj granska de framlagda förslagen, har reservanten, aniagligen med afseende på den korta tid, som ännu återstår af riksdagen, i stället att yrka återremiss, hemställt att förslagens pröfning skulle öfverlemnas åt K. M., hvilket väl också är den enda utväg som numera återstår, om den föreslagna institutionen skall kunna, genom ett beslut vid denna riksdag, bringas till stånd. Huru emellertid ständernas beslut i ämnet för denna gång må utfalla med afseende ä sjelfva hufvud frågan eller statsgarantien, fästa vi representanternas allvarliga uppmärksamhet på det mindre välbetänkta deri att genom ett godkännande af statsutskottets motivering försvåra upprättandet af en sådan institution som den föreslagna, äfven i en framtid, då man torde allmännare inse och erkänna dess behöflighet och gagn. Till sist tillåta vi oss anmärka, att just dessa dagars erfarenhet är ganska lärorik med afseende å det äfven i utskottets betänkande förekommande talet om en ökad utländsk skuldsättning?, hvilken förmenas kunna skada statens egen kredit. Medan man här hemma esomoftast får höra röster, som på grund af den utländska skutden förespå bardt nära vår ruin, börja utländska kapi RS TONER AE RITA NE NER BEA a RANGE