Aftonbladet – 30 oktober 1863, sida 2

— Under öfverskrift Andeligt kyrkobuller4 läser man i Göteborgs Posten: En stor oro och strid pågår uti Askims och Frölunda socknar rörande det nu pågående prestvalet derstädes. Alla dagar under förra veckan har v. pastor K. Karlen låtit anställa bönemöten, dels i kyrkorna och dels i socknarnas rotar, allt i afsigt att intala folket att välja den prestman, som kunde vara honom lik och träda 1 hans fotspår! Denne prestman skulle då vara hans vän pastorsadjunkten B. H—1, hvilken tit, K. med all makt vill hafva till sin efterträdare; emedan han i många afseenden hyser såmma åsigter och manår som tit. K. och kan, hvad Karlen sjelf offentligen yttrade i Frölunda kyrka den 2 sistl. Oktober, vara biliig i afseende på en blifvande husröta. Om dessa möten torde vara mycket att anmärka, men det man nu egent ligen vill komma till, var kyrkobullret i Frölunda kyrka, söndagen den 25 Oktober innevarande år. Till detta möte hade tit. K. genom pålysning i pastoratets kyrkor låtit sammankalla folket till ett andeligt föredrag, hvilket skulle hållas på eftermiddagen uti ofvannämnda kyrka. En stor samling af menniskor hade infunnit sig. Sedan tit. K. inför den församlade menigheten aflagt sin syndabekännelse samt framställt sig såsom en martyr huru han blifvit förföljd — dragen inför trenne häradsting — blifvit phktfälld för slagsmål och vägafridsbrott, så låter han i anledning häraf sjunga: Guids rena lamb! Oskyk dig på korset för oss slagtad. Derelter, sedan nattens mörker inträdt ibland de församlade, uppmanar tit. Karlen de närvarande, att högt uttala sig i bön hvem som ville. Strax uppstiger i midten af kyrkan bonden Erik Larsson i Uppegården och börjar med ett starkt ropande och skriande att förrätta sin bön, hvilken han fortsatte så länge till dess han blef så hes, att ingen kunde höra hvad han sade. Bönen bestod uti ett idkeligt idislande att församlingen måtte få en lika värdig själasörjare, som Karlån varit. Efter Larsson uppträdde en annan arbetare, som med starka rop predikade en lång stund, och ifnehöll hans bön samma sammelsurium som den föregåendes. Derefter låter en tredje på läktaren höra sig med en stark basstämma, hvilken uttalade förbannelsens ord öfver de närvarande. Under hela denna tid var ett stort tumult i kyrkan, bestående uti starka jemmerrop, snyftningar och skrattsalfvor, och detta allt. under nattens dystra mörker, så att hela tillställningen liknade ett sorgeligt skådespel, der många betedde sig, som om de varit vansinniga. Mångfaldiga vittnen kunna intyga sanningen häraf. — Man läser i Gotlands Tidniug: Angående ett gängse rykte, att ett våldsamt appträde skulle hafva egt rum å hospisalet härstädes, hafva vi förskaffit oss följande upplysningar om tilldragelsen. — Det ifrågavarande nospitalshjonet är en f. d. fästningsfånge vid namn Stenhoff, hvilken, i anseende dertill att af honom begågna brott synas vara tilllkomna af sinnesrubbning, blifvit dömd att å hospitalet förvaras. Nämnde Stenhoff hade den 18 dennes vid en af doktor Leijer erhållen förebråelse, öfverfalllit honom med slag och sparkningar samt afryckt doktorn glasögonen och med fullt medvetande om den skada han gjorde söndersmulat dem i handen, hvarför Stenhoft affördes i cell och illdelades dagen derefter 20 prygel. Vid hospials-direktionens i anledning häraf i tisdags hälls