Aftonbladet – 30 oktober 1863, sida 2

nat sig, jag vet ej hvarför; men i ala fall tycktes han hafva varit en lämpligare följeslagare åt er, än denne herre, ty han var klädd i presterlig drägt. Jag har också hört talas om någon, som hålles fången deruppe på markiseps af Villequiers befallning, och man har särskildt varnat mig att ej låta honom undkomma, i fall han skulle finna tillfälle att söka sig väg hit. Jag vill derföre ringa på klockan och inhemta upplysning om huru härmed må förhålla sig.4 Jag skall bespara er den mödan, min soda fru, sade Parl af Monteoreau, i det han artigt, men med kraft sköt henne åt sidan och vred omkring nyckeln i portlåset. Porten sprang upp och flyktingarne skyn dade ut på gaten, medan portvakterskan, häpen, stirrade efter dem, tveksam huruvida hon skulle gripa till sin klocksträng eller ej, men slutligen, besinnande att föga numera kunde vinnas dermed, fana bäst vara alt åter slänga porten och för öfrigt ej låtsa om någonting. På gatan S:t Denis fanns vid tillfället icke nycket folk; men då man såg uppåt den idan, som ledde ut ifrån staden till landspygden, syntes längst bort en trupp ryttare om gjort halt, och öfver en af de åt anIra sidan liggande tvärgatorna rörde sig en nängd beväpnade fram och tillbaka. Emelan ryttarne och våra begge flyktingar stodo vå personer, af hvilka den ena var klädd i resterlig drägt, begge uppmärksamt skåjande åt klosterporten, likasom väntande att ågon skulle komma ut derifrån. Så snart den unge grefven och hans följelagerska visade sig, drogo sig dessa pereoer tillbaka och försvunno bakom hörnet af ärmaste tvärgata. För ögonblicket syntes ngenting, som year egnadt att ingilva oro; ch fastän aflögset buller och sor) hördes