Aftonbladet – 30 oktober 1863, sida 2

dörr och alla de öfriga i korridoren vor stängda och riglarne förskjutna, med un dantag af en, som stod hallöppen. Denn: dörr ver belägen vid tgndan af ep ema trappa, som tycktes nu uppgången ifrår något väntningsrum för besökande, en för modan, söm bekräftades deraf, att två man liga röster hördes nedanföre, inbegripne samtal om dagens händelser. Maria stängde sakta och försigtigt denn: dörr och sköt för en af de grofva riglarne till densamma. Hennes hjerta klappade här under så våldspmt att hon sjelf hörde dess pulsslag, medan hon öngoligt lyssnade för alt förvissa sig att det sakta ljudet af dör. ren3 igenriglande icke hade ådragit sig nå gon uppmärksamhet. Allt förblef emeller. tid lugnt och stilla; och hon skyndade sig nu lika ifri ,;t att draga ifrån riglarne till den dörr, eom inneslöt Carl af Montsoreau. Han var sittande vid sitt bord och blic kade likgilligt emot dörren, då den öppna des, icke väntande atl se någön apoun än sin vanlige väktare. Innan han ännu hun: nit hemta sig från sin förvåning, låg Maria i han3 armar. Hon höjde varnande sitt pekfinger emot hoxom och sade hviskande: Säg icke ett ord, dyre Carl. Följ mig blott på ögonblicket. Alla nunnorna äro i kapgllet för ott bedia; men abbedissan har pilvit befallning att släppa mig ut ur klostret, och om ni nu kommer med jnig, så skola vi om några minuter vara befriade. Men säg mig, frågade Carl af Montsoreau med l:ka dämpad röst, thvad föregår på gatorna? Ty jag har tydligen börtljudet af skott.t tJag fruktar, svarade hon, att det är min dakels aphäöngare, som slåss med de ungliga trupperna. För öfrigt känner jag ej mycket hätom, Men det är detsamrna;