Aftonbladet – 30 oktober 1863, sida 2

behjertad än Catharina af Medici syntes förutsätta; men då friheten erbjöds henne. med utsigt att undkomma de pårgoner som hon mest afskydde, för att åter förenas med dem som voro henne kära, kände hon med sigRatt inga rysligheter skulle kunna hindra henne att beträda en väg, som förde tillet! sådant mål. Emellertid bemärkte hon, alt brefyet icke innehöll något om Carl aj Monptsorgau, och hon frågade sig sjelf, om bon kunde önska att bjilve fri, i fall hen skulle fortfara att vara en fånga. Hon eftersinnede en stund hvad hon borde besluta, då hastigt den taaken upprann i hennes sinne, huruvida hon icke skulle kunna på samma gång befria äfven honom. tfHelt säkert, sade hon till sig sjelf, okall 28 lyckas återfinna vögen till hans fängelse. dag parar mig mycket väl alla de gångar som eda dis, och om jag endast kan föra bogom till denna del af klostret, så skall det, under dea credp som nu råder här, utan tvifvel gå för sig för hogzom att undkomma.4 Ju mera hon tänkte härpå, desto lättare syntes det henne att utföra denna plan; och sedan kon kastot en enkel, men tät slöja öfver sitt hulvud, skyndage hon in idrottningens rum, hyilka hon, efter sin förmodan, fann ölvergifna ef alla menniskor. Hon hade icke heller någon svårighet att finna den Fan som derifrån förde till rektorns gård. ändan af gången var en dörr, men gom befanns oläst, så att hon utan hinder kunde assera. En annan kortsre gång förde henne till det rum, hvaregt hon väntat på drottningen, medan denna besökie den unge grefven i hans fängelse, och hyarifråp hon kupnat lysspa till hans musik, och hon igenkände nu i ep lång korridor, som gränsade derintill, dörren till detta fängelse. Denna