Aftonbladet – 30 oktober 1863, sida 2

Med anledning af det sätt, hvarpå Nya Dagligt Allehanda funnit sig föranlåten att nu uppträda emot regeringens politik i den danska frågan, uttalar sig Göteborgs Iandelsoch Sjöfartstidning sålunda: Att händelsernas ström småningom skulle föra äfven Sverge och Norge med sig, när det gällde att stå vid Danmarks sida gentemot de tyska anspråkens framträdande i handling, hear icke varit svårt att förutse. Det har då ock varit, med afseende å sakens allvarliga beskaffenhet, befogadt att icke påskynda dessa händelser, utan tvertom mana till försigtighet och påyrka garantier derför, att den samverkan, hvartill de förenade rikena kunde anse sig marade, måtte ske till Skandinaviens fromma och icke till fördel för uteslutande det ena eller andra riket. Det är en sådan ståndpunkt detta blad, i sin obetydlighet, alltid iakttagit. Vikunna allså ej förebrå oss att hafva, genom skandinaviska utgjutelser, gilvit uppmuntran åt några krigiska syften från vår regerings sida, ej heller gifvit opinionen i Danmark någon anledning att räkna på en entusiastisk fölkmening i Sverge för danska rikets integritet. Men då man nu kommit till handling, och då vår regering tydligen i denna sak handlat med lika mycken klokhet och försigtighet som politisk rättskänsla, då anse vi det vara ett stort misstag att, liksom rädda barn, hvilka varit ganska modiga innan någon fara var för handen och när man trodde sig kunna stanna vid ord, skygga tillbaka och genom en illa vald opposition förvaga den kraft och det moraliska inflytande, som ligga uti en nations enighet med sin styrelse. Samma Dbetraktelsesätt gäller i fråga om t. ex. Polen. De, som icke älskat de stora demonstrationerna i ord till fördel för detta olyckliga land och som dermed ådragit sig mer än ett speord, skola kanske, när tingens nödvändighet manar till handling, vara de som miost skygga tillbaka för demonstratio nernas följder. Dagl. Allehanda bar i elfte timman uppträdt med synverlig häftighet mot de för enade rikenas framträdande i handling gentemot den orättfärdiga tyska exekutionen, och bladet är nog oförsigtigt att påstå sig dervid vara en tolk för hela Sverges allmänna mening. Det är naturligtvis här såsom alltid ganska svårt att döma öfver en hel nations mening, hvarföre det också är förmätet att tillegna sig målmansskapet för densamma; men efter hvad vi kuvonat finna, är landets opinion, ehuru varmt älskande freden, dock ingalunda benägen att kompromettera vår regerings och vårt eget anseende, när det gäller att visa det en man står bakom ordet. En liten nation, som vi äro, skulle vi ej vilja draga öfver oss samma hån och nesa, som en viss stormakt i dessa tider ådragit sig, att vara stora i ord men fega i handling. Det finnes en nationalvälfärd att värna, och mer än en gång hafva vi sökt visa fredens betydelse för vårt land i detta fall, men det finnes ock en nationalära, icke fåfängans men hederns, och denna lärer svenska folket ej vilja så lätt uppgifva. Efter vår uppfattning har alltså Dagligt Allehandas uppträdande i denna sak varit oklokt, då det varit egnadt att ingifva andra länder den falska föreställningen, att äfven hos oss råder splittring i meningar; och obehörigt, för såvidt tidningen uttalat icke en enskild, låt vara af många delad opinion, utan hela landets. Att se en bekräftelse derpå i det förhållande att D. A. ej blifvit motsagdt, tyckes vara något vågadt, då tystnad och samtycke härvidlag ej äro identiska. Detta blott för tillfället. De skäl, hvarpå D. A. grundar sin fredsifran, nemligen vänskapen för Tyskland och den ringa vådan för 083 af Danmarks totala underkufvande, samt nitälskan för Polen, kunna utgöra ämne för särskilda betraktelser.