nu marscherade upp till Louvren, efter att hafva hemlighetsfullt under natten blifvit insläppte i staden. Allt gaf tillkänna, att ett afgörande slag från hofvets sida förbereddes emot dess fiender. På Greåvetorget uppställdes en ansenlig trupp af så väl schweizare som franska gardet, anförde af generalprofossen och den beryktade markisen af O. Åtskilliga andra punkter, såsom broar och salutorg, besattes af andra afdelningar; och den största kraftansträngning utvecklades inom det kungliga partiet, medan hertigen af Guise och ligan förblefvo stilla och overksamme, likasom hade de blifvit slagne med häpnad af den beslutsamhet, som deras motståndare ådagalade. Nyheten om dessa anstalter framfördes i klostret till Maria af Clairvaut med sådan noggrannhet uti alla biomständigheter, att hon icke kunde hysa något tvifvel om deras sannfärdighet. För öfrigt aftördes icke ännu något störande af lugnet i staden, utom det att en och annan berättelse sökte sig väg till samtalsrummet, angående borgare och särdeles qvinnor, hvilka skulle blifvit förolämpade eller misshandlade af soldaterna. Örillon isynnerhet omtalades, såsom den der fört ett ohyfsadt och hotande språk emot stadens invånare, och svurit att hvar och en af dem, som vågade visa sig beväpnad, skulle blifva hängd utanför sin egen husdörr, medan ett ännu värre öde skulle vederfaras deras hustrur och döttrar, om folket sökte sätta sig till motvärn emot trupperna. Portvakterskan förtäljde, att alla portar vid gatorna S:t Honorå och S:t Denis redan blifvit stängda, och abbedissan anbefalde att icke blott sjelfva klostrets port, utan äfven den sor ledde till rektorns gård och som gemenligen eljest stod öppen, skulle tillbommas och stängas med starka kedjor. (Forts.)