latt han och alla de, som ätit med honom, lågo för döden. e vexlande öden, faror och besvärligheter, som Maria af Clairvaut nyligen genomgått, hade gifvit henne en större kännedom af verlden och mera förmåga att bedöma händelserna, än som var förhällandet med hennes sällskapssystrar; och hon satte icke tro till en tusendedel af de hvarandra motsägande ryktena; men då de oupphörligt förnyades, kunde hon ej undertrycka en viss oro för sin höge frändes säkerhet, synnerligast sedan hon på aftonen erhållit besök af abbedissan och af henne såsom fullt visst fått höra, att alla stadens portar voro stängda och bevakade, alldeles som vid en belägring. Hon kunde af denna omständighet icke sluta till annat, än att någon plan förehades emot hertigen, som sålunda blifvit afstängd från all hjelp utifrån och syntes vara utan försvar lemnad i sina fienders våld. Natten förflöt emellertid i lugn; och då den unga damen på morgonen sammanträffade med nunnorna, fick hon höra, hvad hon redan förmodat, att en stor del af hvad ryktet förkunnat varit öfverdrifvet. De schweizare, som omtalats, hade endast utgjort en obetydlig trupp, och hertigen af Guise hade blifvit sedd ute till häst i konungens sällekap. Hennes farhågor lugnades häraf mycket, och sjelfva abbedissan, som aftonen förut varit ovanligt uppskrämd, såsom personer af hennes klass lätt blifva, uttryckte tili och med den förhoppniag, att all ting ändå till slut torde aflöpa lugnt och stilla. Detta hopp skulle dock ej gå i fullbordan. Berättelsen om schweizarnes inryckande i staden hade varit fullkomligt sann, fastän blott meddelad för tidigt; ty trummors och trumpeters ljud gäåfvo snart tillkänna, att schweizarne verkligen, och denna gång till betydligt antal, hade anländt och