Aftonbladet – 29 oktober 1863, sida 2

må kommendera sina likar, men icke oss. Gif akt, mitt kompani, framåt marsch!4 Och med dessa ord satte han sig i spetsen för sina män och aftågade från stället efterföljd af de öfriga kompanierna, me undantag af ett par tre, hvilka inmarscherade på kyrkogården, för att afbida kommande händelser. Emellertid höllo de aftågande kompaniernag befälhafvare en kort rådplägning med hvarandra och kommo öfverens att en del af styrkan, i stället att återvända till sina qvarter, skulle besätta de punkter af staden, hvarifrån ligans chefer kunde hotas. Isynnerhet egde sådant rum i Guisiska palatsets omgifoingar; gatan S:t Denis bevakades af talrika patruller och vid gatan S:t Honor6 uppställdes två hela kompanier. yttan af dessa försigtighetsmått blef snart ådagalagd. Vid midnattstiden hördes hästtraf på gatan S:t Honorå, och spart syntes markisen af O. i spetsen fören stark kavalleritrupp. Då han fann gatan spärrad af borgargardet, gjorde han halt, och som han just icke var känd för mycken tapperhet, åtnöjde han sig med alt fråga af hvilken anledning borgarne befunno sig der, då de hade emottigit konungens befallning att hålla vakt vid kyrkogården des Innocents. Den samme gamle kaptenen, om hvilken förut varit fråga, framträdde och svarade: Vi äro här för att fullgöra vår pligt, som består uti att vaka öfver stadens invånares säkerhet till lif och egendom. tDeremot är ingenting att anmärka, sade markisen, synbart förlägen och tveksam huru han borde förhålla sig. Han beslöt dock enart att återvända samma väg som han kommit, hvaraf med visshet kunde slutas, att han haft! ör afsigt att utföra någon