Aftonbladet – 29 oktober 1863, sida 2

igare bevis derpå att solen genom sin inversan på jorden förmår att sätta liflösa förenål 1 rörelse. Jag menar den kraft som itvecklas af det vatten som sjunker ned rån stora höjder, till hvilka det upplyftes f solen genom densammas egenskap att upplösa det i form af ånga. På det att vi nå erhålla ett tydligt begrepp om den stora ördel som kan vinnas, genom att uppsamla vattnet på betydliga höjder, behöfver jag lott hänvisa på vattenverken i Greenock, vars behållare ligga på en höjd af 538 (svenska) fot ötver Clydefloden. De afvifva dagligen en vattenumassa, som anslås ill omkring 100.000 tons, samlad af det nedfallande regnet på en areal af omkring 4000 tunnland. Den deraf frambringade kraften kan jemiöras med en ängmaskil på 2000 hästkrafter, och vattnets hela kraft skulle kunna begagnas, om det fördes ned genom ett rör af tillräckligt stora dimensioner. Men denna vattenmassa vid Greenock förlorar all betydelse, om den jemföres med andra stora, naturliga fall, belägna på åtON liga andra trakter af jorden. I debergrika länderna finnas en ofantlig mängd vattenfall, hvilka, då de användas till mekaniskt arbete, kunna drifva maskiner af många tusen hästkrafter, och åtminstene finnes en stor flod på jorden, som i sitt lopp utvecklar en kraft, som skulle vara tillräcklig för att sätta alla de maskiner i rörelse, hvilka menniskorna för det närvarande äro i besittning af, om de sammanfördes i närheten af denna flod. Industrien har säkerligen icke ännu i någon väsendtlig grad närmat sig dessa utomordentliga källor för rörelsekraften; men den tid skall nog inträffa, då de blifva mera begagnade, och då skall solens värma, genom att upplyfta vattnet till de höjder, från hvilka detta återigen banar sig väg ned till vattenfallen och strömmaroe, blifva ett medel för att från undergång bevara de dyrbara magasiner af rörelsekraft, som denna samma sol, fastän på ett annat sätt, i långt förflutna tider tillbaka har uppsamlat i jordens sköte, och som den knappast någonsin skall kunna återigen åstadkomma när de en gång blifvit uttömda. Härefter ingår mr Armstrong i en noggrann undersökning af den stora förlust som uppstår i England uti alla jömvene, derigenom att smältugnarne äro felaktigt konstruerade; huruledes genom de stora massorna af stenkolsrök ofantliga qvantiteter värmekraft gå förlorade, att blott en jemförelsevis ringa del af denna kraft tillgodogöres genom Siemens regenerator; att genom försök, som af talaren jemte ett par vetenskapsmän 1857—58 blifvit anställda, den erfarenheten vunnits att, då frågan afser att åstadkomma ånga, utvecklingen af rök alldeles icke är nödvändig, att några kostbara apparater icke behöfvas för att tillgodogöra stenkolsröken, och att den kan tillgodogöras för värmekraftens förökoving. Vidare erinrar ftalaren om den äfvenledes stora misshushållningen vid stenkolens användande för husbehof. Konsumtionen af stenkol till husbehof i Eogland anslås till en ton (23 svenska centaer) årligen för hvarje person af hela befolkningen, så att totalåtgången utgör 29 millioner tons årligen, och när man lägger märke till att genom en väl konstruerad ångmaskin är 1!4 kol tillräckligt för att åstadkomma 117, I ånga, eller att i ångform förvandla 2 kannor vatten, om man då jemför det ringa qvantum vatten som i hushållen sättes i kokning med 14, kol, så inser man lätt den ofantliga förlust af bränmaterial som i hushållen uppstår. Talaren, som bemötte inkastet, att denna del af hans föredrag måhända skulle anses vara af mindre vigt, med den erinran att den påpekade misshushållningen medför en pekuniär förlust större än Englands hela inkorastskatt, men som kunde inbesparas genom ett förnuftigt användande af vetenskapens iakttagelser, fortsatte derefter: Davy-lampans införande var en stor tilldragelse i kolgrufvornas historia, icke derföre att den åstadkom någon stor förminskving i de olyckshändelser som ännu beständigt hemsöka koldistrikterna, utan som ett medel för att bearbeta sådana grufvor, som på grund af deras betydliga gasutveckling annars skulle blifva otillgängliga. Medan sålunda Davy-lampan har beredt såväl konsumenterna som kolgrufvornas egare stora fördelar, har den på samma gång varit ett medel att locka arbetaren fram igenom farligare grufvor; men de olyckliga explosionerna hafva icke förminskats i så stor grad, som man hade väntat. Davy-lampan är en vacker tillämpning af en vetenskaplig princip till uppnående af ett praktiskt syftemål, och vid en aktsam behandling är den också af utomordentlig nytta; men när den lemnas i händerna på hundretals arbetare, bland hvilka naturligsvis finnas både likgiltiga och vårdslösa personer, så är det omöjligt att helt och hållet förekomma missbruk och försummelser, som kunna medföra de största olyckor. Ätven i de böst ventilerade kolgrufvorna, och der de noggrannaste reglor äro antagna för Davy-lampans användande, kunna ändock icke olyckshändelser förekommas. Emellertid visar det sig att förlusten af menniskolif i förhållande till qvantiteten af producerade kol är något i aftagande, hvaraf man bör kunna hoppas att olycksfallen också framgent skola aftaga. Redan tillförene har den stigande temperaturen i kolgrufvorna, i samma mån brytningen djupare nedtränger, utgjort ett ämne för sällskapets diskussioner. Den äraf stort vetenskapligt intresse, emedan den kan gitva NERO ISTRT SNETT EET SYTT må kommendera sina likar, men icke oss. Gif akt, mitt kompani, framåt marsch!4 Och med dessa ord satte han sig i spet