Aftonbladet – 28 oktober 1863, sida 2

eller gick i stycken. Man bör erinra sig, att det Sschleswigholsteinska4 upprorets tillkännagifna ändamål var att lösrycKa Blesvig och Holstein från danska kronan och att af dessa hertigdömen upprätta en egen stat under hertigen af Augustenborg. Det var de holsteinska junkrarne, som begagnade sig af denna furstlige godsegares namn och med stor spetsfundighet sammandiktade rättigheter, för att ge sitt förehafvande ett slags sken af laglighet, och han, med detn, begagnade sig at den tyska eröfringslystnaden och flott-ifvetn, för att med dess hjelp söka skaffa sig ett storhertigdöme. Det var detta som Ryssland icke kunde tåla. Ryssland menar nemligen, till följd af några oklara ställen i de traktater, hvarigenom Catharina II bortbytte czarernas arfvedel i Holstein mot Oldenburg och Delmenhorst, att det har rätt till denna f. d. holsteingottorpska del ef Holstein, så snart Fredrik Ill:s manliga stam utslocknat d. v. s, efter Fredrik den sjundes död. Hade det nu blifvit upprättadt ett särskildt Schleswigholstein med en ny fursieslägt, skulle czarernas förmenta rätt ha blifvit alldeles åsidosatt. Om denna rätt deremot hölls vid lif, om man genom att visa sig artig och tjenstvillig mot Danmark kunde parra det att erkänna densan ma, om man kunde narra det öfriga Europa att göra Holsteins oupplösliga helstatsförbindelse med Danmark till en europeisk princip, om man slutlir en kunde få den gamla danska cognatiska arfföljdslagen röjd ur vägen — så kunde det vara någon utsigt för Ryssland att genom sina nämnda förmenta rättigheter till et stycke af Holstein få en exspektans på hela danska monarkien. Det lyckades verkli.en Ryssland, under en obegriplig sömnaktighetsförblindelse på den europeiska diplomatiens sida — Sverges Norges icke undantagen — att drifva allt detta igenom, blott med någon uppoftriog af tid; men de ryska czarerna äro, då så behöfves, tåliga och förstå att arbeta för. framtiden. Då Ryssland hade drifvit Preussen till att sluta fred med Danmark 1850 skred man. till ordnandet af den danska arfföljden. Härvid visade sig Ryssland mycket artivt och förekommande. Til fördel för prins Christian af Gläcksburg afsade det sig för ögo.blicket sin rätt till det gottorpska stycket af Holstein, men blott för hans manliga afxomma; ty den danska monarkiens eviga integritet såsom helstat skulle vara en europeisk nödvändighet. Om en gång den glicksburgska manliga stammen skulle hota att utdö skulle danska kovungen vidtaga åtgär der, för att få en efterträdare af Europas nåd. Det heter nemligen i Londonpprotokollet (den 8 Mej 1852), att de fem stormakterna samt Sverge-Norge då skulle taga under öfvervägande de framställningar, som H, M. konungen af Danmark skulle låta utgå till dem4. Danmarks krona skulle såled s icke, då den blefve ledig, kunna bortgi vas af det danska folket sjelft. Så långt hade Ryssland bragt saken 1852. Men ännu var allt icke färdigt. Prins Christians arfsrätt låg blott uti hans äktenskap med en cognatiskt urfberättigad prinsessa. Alla akter, bvarigenom de framför henne arfoerättigade personer, afstä från sica anspråk, utgå från den föratsättningen, att den gamla cognatiska arfföljden i Danmark skall åsidosättas för den agnatiska blott för en tid, nemligen så länge prins Christians man liga stam lefver. men då denna utdör ånyo träda i kraft. Ryssland kunde icke vara be lätet med en eådan uppfattning af London protokollet; ty då skulle det ingenting ha vunnit. Då den nya arfföljdslagen skulle antagas af den danska riksdagen, och då det nationelt-liberala partiet, som genomskådade faran, fordrade upprätthålandet af den gamla danska arfföljden för den händelse att prins Christians manliga stam skulle utdö, sä dref det reaktionära helstatspartiet, som då satt vid styret, med bjelp af en kortsynt fraktion af demokraterna (bondevännerna) och under påtryckniovg äfven från rysk sida, igenom saken medelst två eller tre upplösninoar af riksdagen och efter en strid, som varat ungefär trefjerdedels är, så att en ronföljdslag antogs, som helt och hållet tillntetgör den cognatiska arfföljden i Danmark, så att då prins Christians manliga ätt utgår Danmarks rike utgör en res nullius, hvaremot en arfvinge anmäler sig för ett stycke f Holstein. Då är verkligen ezaren närnast att bestämma, hvem som skall beherrI ska den danska monarkien, Hela denna utsigt beror emellertid, såsom nan lätt ser, endast på Holsteins oupplös-: iga förbindelse med Danmark. Ju mera lenna lossas, desto svagare blir Rysslands opp. All sannt dansk politik måste deröre gå ut på att lösa förbindelsen mellan Janmerk och Holstein och få densamma örvaändlad till en personalunion. Då Sver;eNorge understödjer en sådan politik, så notarbetar det Ryssla: ds intressen. Serar den, så att den blir bestämmande för )anmar s frarit da utveckling, så skall den ckså medföra en fullständig tillintetgörelse f den garla onaturliga traditionen om rysk änskup för Danmark och med ens åstadomma den brytning, som den nuvarande vinisteren ännu icke vågat göra. Ty ett danskt, ett skandinaviskt Danmark an Ryssl-nd icke begagna, men ett tyskanskt Denmark kommer czaren förträffligt 1 pass. Lika ogerna eom det såg sträfandena för Daomarks dynastiska sönderyckande, lika kraftigt har det på de sed aste åren af all förmåga understödt Tyskinds försök att göra den slegsvig holsteina aristokratien till det herrskande partiet i en tysk dansk helstat. Ständerna ha haft plena i går afton och i ig på f. m. Gårdagens aftonplenum i bergareståndet optogs helt och hållet af f:åcan om krigslegii ombildning. Såsom våra läsare torde iminna sig hade statsutskottet, lika med . M:t, godkänt grunderna för det af landtrsvsrskomitn afgifna förslag, enligt hvil-Js tt nämnde kollegium skulle förändras tiljlk ermåförvaltning, der ärendena efter sin