Aftonbladet – 28 oktober 1863, sida 2

STOCKHOLM den 28 Okt. Ryssland och Skandinavien. 1 Vi ha lyckligtvis all anledning att antaga att ett krig emelian Tyskland och Danmark nu skall kunna undvikas, och man har då foll anledning att glädja sig deröfver, emedan ett sådant krig vore i yttersta grad olägligt i närvarande ögonblick, då det är af vigt att det vestra Europa kan med allvar och odelad uppmärksamhet egna sig åt lösniogen at den polska frågan. Besluta sig tyskarne för att ajournera gin invasion i Danmark, så torde man förnämligast få tillekrifva denna lyckliga vändning vår regerings energiska uttalanden och den föga lockande utsigten att på andra sidan Eidern möta ej blott danska utan äfven svenska bajonetter. Ensawt för lord John Russells noter skulle tyska förbundet icke rygga tilbaka, ty det vet ju mycket väl, och den ädle lorden har baft all möda ospard för att låta Europa få veta, att det icke står någon man bakom hans ord; och hvad franska kejsaren angår, så synes han just icke gjort sig synnerl:gt besvär med att söka afskräcka tyskerne från företaget, hvilket ju möjligen skulle kunnat lemna honom ett gynnsamt tillfälle att taga Rheioprovinserna och derigenom i fransmännens ögon öfverskyla hvad som blifvit försummadt i fråga om Polen. Man har emellertid ännu ingen visshet om att invasionen skall uteblifva, och i sådant fall måste men ändock antaga att planen endast är lagd å sido, för att åter komma fram när man anser omständigheterna gynnsammare. Det är derföre af vigt att man gör för sig klart hvilka vådor en tysk invasion i Danmark innebär för Sverge och Norge. Vi ha i en föregående artikel påpekat utsigten till att först Slesvig och säsom en raturlig följd deraf snart derpå hela återstoden af Danmark skulle kunna komma i preussiskt våld. Det är möjligt att det finDes några svensker som på fullt allvar föreställa sig att vådan häraf icke skulle vara sä stor för Sverge, och att vi kunde bygga vår trygghet och vårt oberoende på Boppet om en ständig oenighet och afundsjuka emellan Preussen och Ryssland. En i sanning god och förträfflig grundval! Vi ha visserligen sett den satsen framkastas, men vi kunna omöjligt föreställa oss, att det då var allvar i de orden, ty den som nedskref dem inser mer än väl, att de som kommit öfverens om att stycka Polen mycket väl äfven en gång kunde bli ense om att stycka vårt land och att det bekanta projektet om en delning efter Motala elt då kunde ha några itsigter för sig ett åtminstone för en kort id genomdrifvas och sättas i verket. Men om det också icke skulle komma så ångt, om Tyskland endast lyckades tvinga Danmark till uppgörandet af en ny helstat, jammankittad genom absolutismen och öfver vilken Holstein och tyska förbundet i sjelfva rerket blefve herrar, så skulle härigenom töra faror uppstå för oss äfven från Ryssands sida. Den flygtigaste blick på ä!dre tiders hitoria visar hvar och en, att liksom Sverges stånd gjorde de holsteiogottorpska herti arne till Danmarks farligaste fiender, så röt Danmarks allianser med Ryssland allid Sverges kraft, då vi hade att kämpa mot tyssland. Sverge kunde aldrig tryggt vända ela sin styrka mot öster. Rysslands ela politik gick derföre ut på att genom listiga konster framkalla och nitiskt underålla den olycksaliga tvedrägten mellan de kandinaviska rikena. Hvarje närmande, varje sammanslutning mellan dessa är också o kännbar förlust för Ryssland, en förminsking uti dess inflytande i norden. Redan detta i öppen dag liggande faktum de vara tillräckligt bestämmande för dem, Pr rr äm Dm mv BB mn mm