Aftonbladet – 27 oktober 1863, sida 2

ris, skulle begifva sig derifrån, och generalprofosseus nitiska bemödanden au bringa densamma i verkställighet, hade emellertid: tvangit hela mängden af hertigens anhängare, som så smäningom församlat sig i Paris, men nu icke längre kunde uppehålla sig i värdshugepn, att taga sin tillflykt antingen till det stora Guisiska palatset eller hos ötrige till samma parti hö ande, hvilka hade hus i staden. Alla stallen i palatset och hela gården voro öfverfylda med hästar, och en stor del af gatan utanföre nära bog tillspärrades ef de åkdon, häster och tjenare, som der af bidede sina herrer. medan dessa uppehöllo sig hos hertigen, för utt ölverlägga om erforderliga mått och steg. Det var nära middag, innan den ädling, : som på morgonen blivit afsänd med bref till Carharina sf Medici, åerkom till palatst, Och hertigen frågade honom med en mål ghet, hvad som hade kunnat uppehålla honom så länge. i tDet var enkedrottnicgen, ers höghett, svarade Mestroit. Mer än en timme för-: gick innan jeg erhöll företräde, och när jeg slutligen blef emottagen fann jag markisen af Villequier inne hos hennes Maj:t. tHar hon visat mitt bref för denne son af satan?? frågade hertigen. : uVisst ickeX, svarade Mestroit. Tvertom syntes hon vara angelägen att dölja det för nonom, ty så fort hon cesomögnat dess in-; sehåll gömde hon det i sin sluna hand och bad mig vänta ett ögonblick, så skulle hon, emna mig svar. tJag vill hellre gissa sfinxens gåtor, itertog hertigen, än söka uiforska beve-; selsegrunderna för denna qvinnas handlin-: sar. Ibland tyckes hon vara helt ädeleinVv