Aftonbladet – 23 oktober 1863, sida 3

Rältegångsoch Pelissaker. Stjernsvärdska målen. Vi meddela i dag en i möjligaste korthet sammanfattad redogörelse för de mål, som i onsdags handlades vid Sollentuna tingsrätt, i hvilka majoren Stjernsvärd dels var instämd, dels sjelf uttagit stämning. Målen voro sex till antelet. Såsom vi i gårdagens tidning omnämmde, kom mejoren ej sjelf tillstädes, utan åberopades hans egenskap af riksdagsman såsom skäl för hans uteblifvande af notariev Hjertström, hvilken vid tinget uppträdde som ombud för majoren och bar under armen en väldig lunta med handlingar, innehållande stämningar, protckoller, majorens förklariogar i målen o. 8. v. Vi upptaga här nedan målen i den ordning de påropades. Mojoren Stjernsvärd mot stalkarlen Wirström. Den sistnämnde, som för en tid sedan varit i majorens tjenst och sedermera uppträdt såsom vittne i de förut från föregående ting af oss refereradoch då afdömda brottmål mot majoren Stjernsvärd, var nu instämd af denne. med yrkande om laga ansvar derföre att Wirström, under den tid har varit hos majoren och skött ladugården, förmenades genom vårdslöshet hafva förorsakat en kos — Svartans -— död. derigenom att han gifvit henne för stark u fodring efter kalfningen, så att hon dött i så kallad trummsjuka. För kon fordrade majoren 233 rdr rmt i ersättning. Vidare yrkades ansvar å Wirström derföre att han förmenades hafva, genom bristande eftersyn vid islossningen, förorsakat att ett bachus sjunkit vid Skansen. Derför begärdes äfven ersättning, alltsammans, kon och rättegångskostnaderna inberåknade, uppgående till 383 rdr rmt. Wirström förklarade att han ej varit vållande härtill — kon hade utfordrats efter majorens föreskrift, och badhusets sjunkning hade han ej kunnat förekomma. Parterna öfverlemnade saken till doms. Stotkarlen Wirström mol majoren Stjernsvärd. Den förre hade uttagit stämning å den sednare med yrkande om ansvar, derföre att majoren väldfört sig å Wirström sjelf samt derjemte misshandlat hans 7-åriga gosse Carl. Gossen hade tagit fyra vanliga gärdesgårdsstörar, af omkring 1 alns längd, hvilka han inburit i stugan till bränsle. De blefvo likväl ej uppbrända, ty fadren tog reda på och utbar dem äter på backen. Majoren uppretades emellertid häraf till den grad, att han rusade in i stugan, fattade pojken vid öronen samt ruskade honom så att an deraf bekom ett större blodvite vid venstra örat, hvarjemte han med sitt 1, tum tjocka spanska rör tilldelade barnet några rapp på benen. Majorens ombud förklarade detta vara lämplig aga derför att gossen olofligt tagit käpparne. Målet öfverlemnades till doms. Pigan Johanna Håkansson mot majoren Stjernsvärd. Stämningen rörde utbekommande af lön och femnade af orlofssedel samt i majorens hand lemnade äldre betyg. Majoren nekade att utgifva både det ena och det andra, under förmenande att Håkansson flyttat ifrån honom i olaga tid, till stöd hvarför han företedde ett städselbevis af innehåll, att Håkansson förbundit sig att stanna qvar hos honom till den 24 nu instundande Oktober. Hon hade deremot flyttat redan den 24 April. Häkansson medgat, att hon tecknat sitt bomärke under städselbeviset, men som hon ej kunde skrifva eller läsa skrifvet, hade hon ej rätt vetat hvad beviset innehöll. Hon påstod att det mundtiiga aftalet mellan henne och majoren endast afsett att hon skulle stanna till den 24 April; Äfven detta mål öfverlemnades af narterna till doms.