Aftonbladet – 23 oktober 1863, sida 3

denna fång, om icke Mansnerus lemnat majö: ren en käpp och uppmanat honom att slå Lindström. Här torde vara stället anmärka, att de båda qvinnorna synas, att döma af rättegången, varit mindre väl stämda mot hvarandra. Ånmärkas bör äfven, att Lindström, som en gång under tiden begifvit sig från Skansen, sedermera dit återvände. Den 17 Mars var majoren uppretad derföre att Fina Maasnerus på morgonen gått sin väg. Han påstod att Lindström varit vållande dertill. Han sparkade, slog och spottade henne i ansigtet hela dagen, hvarhelst han under dagens lopp mötte henne, tilläggande Lindström, att blånader och blodviten ej hunno gå bort från den ena gängen till den andra, och att hon för det mesta måste gå med bindel om hufvudet. Slutligen den 30 Juli hade majoren ytterligare misshandlat Lindström. Orsaken dertill var den, att Fina Mansnerus då varit borta en hel månad, men qvällen förut återkommit till Skansen. Om morgonen hade majoren tillsagt att kaffebordet skulle dukas utanfor på balkongen för fyra personer. Lindström hade framsatt tre bättre kaffekoppar, som vanligt om hyardagarne, men då en fjerde kopp saknades lika med de tre andra, och hon ej wille taga de bästa, satte hon fram en kökskopp åt Mansne-. rus, då hon tyckte denna vara god nog åt henne. Deröfver upptändes majorens vrede till en början. Sed:rmera på dagen skulle Lindström för Mansnerus redogöra för linneskåpet. men då detta ej gick så fort, som majoren ville, rusade han på Lindström samt började som vanligt att slå henne med sitt spanska rör. Lindströms skrik hördes då af betjenten Pettersson, hvilken nu begaf sig å väg till länsmannen, hvarefter de här förut omförmälda uppträdena mellan majoren, Moell och Ekstäm sedermera på qvällen egde rum. Vid denna sista exekution blef Lindström ordentligen hudflängd; ty enligt vittnens utsago var hennes ansigte då nästan oigenkänneligt, munnen dragen på sned, å axlane hade hon blodvalkar mellan thull och skinn, stora som flata handen, ur hvilka blod sipprade. Hela ryggen var full af blånader, och enligt ett vittnes utsago, syntes på ett par ställen röda köttet. Vid de flesta afstraffningarne begagnade majoren, enligt Lindströms uppgift, ett mycket groft spanskt rör om cirka 2 tums tjocklek Uiom de här uppgifna misshandlingarne, förekommo tidt och ofta, såsom ett vittne sade, nästan hvarannan dag dylika uppträden. Vi nödgas till morgondagen uppskjuta redogörelsen för vittnesmålen och majorens skriftliga förklaringar.