Aftonbladet – 23 oktober 1863, sida 2

det mest vacklande och opålitliga, ja, om ni så vill, det uslaste af alla de medel, som slumpen lemnar oss i händerna för att kunna utföra något stort hvärf. Likväl böra vi ej försumma att begagna oss af hvad som erbjudes; och efiersom folkgunsten är en ibland jde mest vanskliga saker i verlden, så måste man skynda gig att gripa den fast under de få solskensdager medan den varar. Det är kanske djerft af mig att tro, det mitt öde är nära förbundet med statens och kyrkans bestånd, låt vara att det är en tom inbillning af den menskliga fåfängan. Men då jag nu hyser en sådan föreställning, så må ingen förtycka mig, att jag begagnar älven folkgunsten såsom ett medel i min hand att I befrämja rikets bästa; och om jag, i de ti der eom stunda, söker tillvinna mig en större inflytelse på de allmänna angelägenheterna, så sker det ej till min egen fördel, utan blott för att vinna det stora ändamålet. Derom ber jag ers majestät vara öfvertygad, likasom att jag icke är blind för de faror som bota mig, fastän jag ej fruktar dem.4 Samtalet mellan enkedrottningen och hertigen fortgick sålunda vid pass en ha f timmas tid, efter hvars förlopp den afsände kammarherren återkom med det svar ifrän konungen, att eftersom det var hans höga moders önskan, hon egde att föra hertigen af Guise till konungen. Catharina var snart i ordning. Hennes bärstol fördes fram och, efter att hafva talat några ord med klostrets superior, steg bon upp deruti, medan hertigen gick vid sidan. Deriddersmän, som ledsagat honom, lemnade sina hästar i tjeparnes vård och följde efter likaledes till ots. När portarne till gatan öppnades, möttes drottningen och hertigen af en anblick, som ingen annan sted på jorden än Paris kan