Aftonbladet – 21 oktober 1863, sida 2

AL VO RR REN Bref från Eöpenkamn. (Från Aftonbladets korrespondent.) Köpenhamn den 14 Okt. Det påstås, att de tyska makterna ifrigt erbeta på att få en eller annan eftergift at danska regeringen, som skulle kunna begagnas till en lämplig förevändning att afstå frn exekutionen. Det är uppenbart, alt man vill nödga vår regeriog ett upphäfva kungörelsen af den 30 sisul. Mars, hvarigenom den nuvarande politiken blefve inledd i ett mera bestämdt spår i afseende ä Holstein. Regeringen är — det kan mean sluta ti!l bland annat al Lehmannus yttranden i riksrådet — böjd för att, så snart den gemensamma författningen för konungariket och Slesvig blifvit antegen och det vigtigaete steget säledes är taget, göra Tyskland till viljes och upphäfva kungörelsen hvad Holstein angår. Det är ganska tydligt att detia i sjelfva verket icke skulle kunna sägas vara al omedelbar betydelse, ty om den gemensamma författningen väl är antagen, är kungörelsen derutionan likgiltig, genom dess upphäfvande göres icke någon faktisk eftergift; men faran al att göra tyskarne den eftergiften att upphäfva denna kungörelse består deri, att de blott ekola uppskjuta exekutionen till en för dem lägligare tid, eamt att härigenom den, såsom det vill synas, för os8 gynnsamma situationen lätteligen kunde förändra sig. Jag tror icke på krig, och man har ju icke heller rätt att önska det; men jag tror ett ett krig, ja, till och med ea exekution med utsigt till krig skulle utöfva en helsosam påtryckning på oss här i Danmark och isynnerhet medföra, att vi ännu grundligare och hastigare skulle draga oss ur den holsteinska maskopien, än vi genom det ou framställda författningsförslaget göra. Här ha rykten varit i omlopp, att den svensk-norska regeringen börjat bli betänksem beträftande den ihågaställda alliansen, och från deinkornerede anti-Hallianerna har det törljudite, att en bekant evensk antiHallian skulle ha skildrat den danske utrikesministern med så hfliga, men ofskräckande färger för den svenska utrikesministern, att denne börjat hysa betänkligheter. Naturligtvis blir detta rykte trodt blott i en be stämdt utpräglad krets; men på samtna gång man väntar och hoppas att få höra nägontiog officiels om alliensen mellan de tre nordiska rikena, på samma gång uppdyker ständigt en forhåga, att denna möjligen icke står så nära för dörren som man hade hop: pats och väntat. Det utskott, som behandlar författningsförslaget, har redan genomgått detta en gång. Mycket olika meningar äro naturlglvis rådande bland utskottets medlemmar, och det antages, att vid andra behandlingen en stor mängd ändringsiörslug skola iniempas; men att döma efter sinnessiämningen i utskottet, är man ölvertygad om, att förslaget skulle i sioa hufvuddrag avtagas. Riksrädets högra sida tyckes ella icke vilja frawträda; af en i och annan bland dessa medlemmar känner man dock privata yttranden, som antyda att de sluta sig till wministåren; men vid valet af utskoltsmedlemmar har högern alls icke försökt insätta någon af sina egna medlemmar, utan har — så vidt man kan beräkna det — kastat sina röster öfver på venstern och denvas bondevänliga medlemmar — likasom om högern önskade sätta venstero i slånd ati med större kraft rikta sin opposition mot regeringen.. Baron Blixen-Finecke — sednast illustrered genom sitt telegram till en folkförsamling på Jutland — är medlem af utskottet; han har togit det intressanta partiet att alldeles icke infinna sig i utskottet! Ian var en gång bondevännernas hopp; men de ha icke kunnest hälla ut med honom, de ha öfvergitfvit bonem! Att författningsförslaget å bondevännaross sida skall möta starkt och särdeles naturligt motstånd, kan icke betviilas; sti man också på den sidan noggrannt känt sig före om icke en ny ministör kunde bildas, mäste visser-1 ligen också antages; men alt det ej kan vara fråga om detta sistnämnda för ögonblicket, är alldeles säkert, och derföre kan det icke betviflas, att riksrådets veustra sida skall sluta med att gifva efier och rösta för förtattningsförslaget. I dessa dagar bar en broschyr utkommit om förfaltningsförelaget af en åhörare; denne åhörare kan icke vara någon annan än rådets ordförande, kon lerensrädet M.dvig. Han går in på butvudtanken i ministårens förslag, han ytirar sig mot åtskilliga detaljer och blund annat för enkammarsystemet och mot det stora antal, som skall utses af konungen; men han slu tar med att önska att förslaget skall antagas, men hkväl blott få, att det träder i kraft först när kovuogariket vidtagit de förändringar i landsthingets sammansättning, gom äro nödvändiga, på det att ändamålet, att ko. nungarikets riksdag m. kunra abdikera till förmän för det gemensamma rådets afdelving för konungariket, må uppnås. Men faran härvid består i att det nuvarande riksrådet derigenom erhåller en förlängd lifstid, och derigenom uppstår den frägan: buru skall, när de nuvsrande riksrådens fullmakter löpa till ända, församlingen suppleeras med medlemmer trån Slesvig, efter det siänderförsamliogen är död och endast dess begrafniog återsiår? De diskussioner, som företallit i riksrådet ölver de öfriga till rådet inlemnade lagförslagen, ha icke varit s,nneri gen Ifliga eller erbjudit något större iutresse. n cär) lagförslagen nämner jog först det, som går L 4 ut på att ordna konungarikets Slesvigs armå11 afdelning i förhållande till. den holsteinska. j: Det är eme!ertid, eåsom det vill synas, ettj mycket provisoriskt arbete, hvilket hufvud; sakligen tyckes gå ut på att bestämma hvad som hör till konungarikets-Slesviys arm afdel-: ning — eller såsom förslaget oriktigt säger: i! den dansk slesvigska; men det är i sjelfva: verket ingen frånsöndringsleg; den bildar! blott en armåafdelning för konungsriket och , Slesvig och icke en Danmarks rikes här, !, och den gifver a!ldei vid handen, 1 s