Aftonbladet – 19 oktober 1863, sida 2

lats 2UVIBFYRULISBREPEL TULIP SPEL UML Uv FRUAR och vigtigaste affärsförbindelser med England, hvilket, att döma af alla tecken, bekommit Danmark särdeles väl. Uti en uppsats, som har det fullständigaste utseende af att vara halfofficiell, har Posttlidningen för i lördags uppträdt till bemötande af vår artikel om Scheldetullen. Författaren låter oss deruti först veta att de af regeringen i denna fråga vidtagna åtgärder funnit ett mera gynnsamt bedömande hos de 3:ne stånd, huilki redan expedierat ärendet, hvilket onekligen bör vara mycket bevisande för. dem, som just påstått ått etänderna icke nu hade annat val än att bifalla; och hvad borgarståndet angår uttalar ban den någotförhastade profetian, det är ej inom detta stånd, der ett lifligare intresse för frågan och en fullkomligare uppskattning af de genom dess lösning åt handel och sjöfart beredda fördelar kunna förutsättas, som man torde finna de åsigter delade, hvilka i Aftonbladets artikel uttryckas.4 Det ver i sanning en. bastant otur attsamma dag denna vissa förhoppning uttalades, en ledamot af borgareståndet skulle uttryckligen förklara ett han tå fullkomligt gillade nämnde arlikel, att lan gerna ville densamma, rd för ord. såsom sin egen adoptera. Hvad sjelfva saken beträfle, ha vi ingalunda utiryckligen klandrat regeringens medgilvande till traktaten, om ockeå vi ansett att, i händelse den främmande diplomatien visat lika nit och fintlighet som den belgiska, det icke för den stat, som ensam hade Secheldetullen sig ålagd och ensam bar bekymmer för dess aflösning, torde kommit att stanni vid en tredjedel af lösesumman. Vårt ändamål var endast att visa hvad en god diplomati kan uträtta, äfvensom att påpeka det olämpliga uti att först då begära ständernas samtycke, när en fri pröfning af frågan är dem betagen. I förbigående måste vi anmärka, att man ingalunda, såsom Pusttidningen påstår, kan af den kongl. propositionen inhemta, att de förenade rikena af alla härvid intresserade makter allvarligast motsatt sig sjeliva aflösniogsgrundsatsen och af alia dertill lemnat sitt samtycke?. I sistnämnde afveende läses uti samma kongl. proposition endast att, sedan flertalet al de mest intresserade staterna sålunda förklarat sig benägna att biträda kongl. Belgiska regeringens förslag; så hade K. M:t infordradt kommerskollegii utlåtande och derpå enbefallt sin ministerresident i Brässel att deltaga i de konferenser, hvarigenom ifrågavarande tull komme att förklaras för alltid upphäfd. På Posttidningens ord vilja vi emellertid gerna tro, alt svenska kabinettet icke brådskat med fördragets afslutende. Af icke ringa intresse är att se denifver, med hvilken Posttidningsförfattaren söker bestrida representationen all rättighet att ennorlunda än jakonde och samtyckande befatla sig med de af regeringen slutna traktater, om de ock innefatta förbindelser att u:betsla stora summor till främmande sta ter. Dessa traktater underkastas väl ständerna3 bedömande; men detta sker, såsom Posttidniogen temligen öppet bekänner, blott för syns skull; ty den äsigt, att ständernas vilja skul:e inhemtas före traktaternas afslutande saknar allt berättigande i vår grundlag, t vilken visligen förutsett att all underhandling till bestämmande af ett eriättnings belopp blefve omöjligt, om den skulle föregås at elt officielt beslut från ständernas sida, hvaruti ett maximum vore på förhand stadgadt. Vi frakta att vi här stött på en af dessa gamla absolutistiska föreställningar, som äro de maktegande så kära, att de för dem gerna uppofira både grundsatser och intressen. Grundlagen har, såsom hvar och en vet, icke inlätit sig på några detaljer af det slag, som författaren avtydt, och dessa stiftare voro i sanning icke de, som icke kunde tänka sig möjligheten af en underhandling inom en viss begränsning med hänseende till det allmännas uppoffringar. Men nu var dessutom i detta tall ingalunda fråga om sjelfva underhandlingen, utan om fördraget och dess sladjästelse. Det lärer väl icke kunna bestridas, att sedan underhandlingarne försiggått, det på intet sätt kan vara komprometterande hvarken för de intressen, som i dessa underhandlingar skolat bevekas eller för diplomaternas eller för någon af de konMEn. vi vat uppriktighet, och skall snart kunna förvissa mig derom. Sig mig, vill ni sannisgsenligt besvara ett par frågor angående hertigen af Guise? sDet kommer an på hvad de innefatta, svarade grefven utan tvekan. Vill ni ej lofva att lemna mig ett ovilkorligt svar, i fall ni pu derigenom skulle kunna återvinca friheten? Nej, icke ändå, ers majestät, sade grefven. Hertigen måtte hafva illa målat ut mig för er, fortfor droltningen, Xeftersom ni tyckes med mig vilja vara så strängt på er vakt. oVisst icke, ers mujestät, skyndade gret ven att yttra. IHertigen har aldrig i min närvaro föllt ett enda ord, som kunnat anses förnärmande emot er höga person.t 4Vill ni lofva mig på er heder4, sade drottnirgen vidare, att noggrannt ord för ord omtala allt hvad pi hört hertigen säga om mic?? Carl af Montsoreau eftersinnade ett ögonblick, innan han svarade: Ju, jag kan lofva det med full visshet; ty jag har ej mera än två gånger hört hertigen fala om ers majestät, och begge gångerna endast med lotord. Verklizen? sade drottningen. Nå nå, jag