Aftonbladet – 10 oktober 1863, sida 2

smärtsamt stördes vid åtankaa på de faror, hvilka de fruktade den one och den andra, icke för sig sjelf, tan för sin kärleks föremål. TJUGO ANDRA KAPITLET, Då morgonsolens första strimma började att belysa den mörka skymningen i öster, stodo nedanför trappan till slottets terrass de hästar Carl af Montsoreau medfört, jemte ännu tre andra. Pagen cech Gondrin vo:o der i beredskap och hade i sitt sällskap den gamle stallknekten, en hvilbåj gra och sextio års gubbe som, klädå i stöflar och sporrar och omgjordad med svärd, sade sig ilja beledsaga sin unga fröken, om icke för annat så för att leda den handhäst, som. skulle bära hennes saker. Ett ögonblick derefter syntes Maria af Clairvaut och Carl af Montsoreau, som lyftade henne upp på den för henne utsedda hästen under det att den gamle mannen kysste hennes hand, sägande: Gud ske lof, att jag fått återse min nådiga frökon, frisk och rask. Men ingen af ev slägt och icke heller någon at min har dött i pesten, fastän jag redan (vå gånger före denna har sett den härja här i trakten, och alla elfva mina kamrater nu ligga döda i vår flygel. CDe äro sex uppe i slottett, sade Maria med en rysning. Men jag hyser ingen fruktan, min gode Robin, åtminstone icke för mig sjelf. Du känner ju vägen till Chalet, ;y grefven har berättat mig, att Morvillette är öfvergifvet at sina invånare? Jag skal! föra nådig fröken dit med all säkerhet, förklarade gubben; och fastän man torde vägra oss tillträde till mången boning, när man får veta hvarifrån vi komna, finnes dock der en gård, som tillhör min dotter, och hvarest vi kunna taga in, y hon liksom jag fruktar itke för pestent,