Aftonbladet – 9 oktober 1863, sida 2

den lilla byn, eom låg der, tyst och mörk Ingen bund sköllde när de redo in emella husen, iogen rök uppsteg utur någon sko! sten, men flera dörrar stodo öppna, likason hade invånarne flytt ifrån sina boningar. Någon måste väl vara hemma ändå här sect på nattenX, ropade Gondrin, spran; ned af hästen och närmade sig en iblani kojorna, hvars dörr var tillsluten. Ledande hästen efter sig, öppnade jäga ren dörren, utan att knacka på, och steg h i rummet, så längt tygeln medgaf honom men kom genast åter ut igen; och han: herre kunde märka, att mannen var blel och förskräckt. Der inne finnes en man och en qvinnat hviskade Gondrin med darrande röst; Ymer begge äro döda. Den ena ligger i sin säng. den andra på golfvet, och svarta äro dei synen som den gamla tornspiran i Mont. soreau. Ignali red närmare för att höra hvad com var i fråga, och grefven ropade: Kanske står det lika illa till på slottet. Jag måste skynda dit, Gondrin, men du och gossen behöfva icke följa mig. Det är kanske bättre för er att vända om. Skynden till Soissons och underrätten hertigen om hvad ni sett. Jag skall utföra hans uppdrag, ty endast döden kan förmå mig att afstå derifrån.t Min ädle herre4, sade gossen, tom ingen ara vore för handen, så skulle jag kanske kunna efterkomma er Önskan att vända om, men pu är det omöjlig i Jag säger detsamma, som hunnit återhemta sig från sin förskräcelse, Låt oss skynda ifrån detta hemska tälle. Vi skulle ändå här förgäfves uppehälla oss för att söka en vägvisare.4 Jag hoppas att sjelf kunna finna vägen, itertog grefven. SVi böra taga af till venter, så snart vi kommit ut genom byn. Raskt ramåt!4 Med dessa ord gaf han hästen sporrarne ch red vidare på den väg han antydt. Må ens då och då emellan den täta skogen