Aftonbladet – 7 oktober 1863, sida 3

tHvad ämnar pi då företaga för att besvärja stormen?4 frågade Villequier, ?och hvaruti kan jag dervid vara er till tjenst? Mina planer har jag redan sagterX, svarade abben. Hvad jug dervid behöfver, för att kunna lyckas, är en af er egenhändigt undertecknad skrift, hvaruti ni åt m.g öfverlåter all den rätt, hvarmed ni såsom slägtinge till fröken af Clairvaut eger att förfoga öfver henne, så att åt hvilken som helst jag vill gifva hennes hand, det är lika giltigt, såsom vore det gjort af er sjelf. Det är en besynnerlig fullmakt ni begär af mig, herr abbeX, sade Villequier med ett oförstäldt uttryck af öfverraskning; Sochja vet icke huru den skall kunna förenas me det löfte jag i samma ämne gifvit åt mar kisen af Montsoreau.4 cUtan den handling, som jag begärt, kan ingenting uträttas?, återtog abben. Jag inser dock icke hvad slags svårighet eller fara det kan medföra för er att utiärda den, helst jag vill skriftligen förbinda mig att icke göra bruk deraf på nio månader, inom hvilken tid allting bör vara uppgjordt, och ni dessutom i den skrift, som ni lofvat markisen, kan inrycka förbehåll om andra löften och vilkor, och just på grund deraf ät en tredje person, för hvilken ni byser förtroende, öfverlemna beslutanderätten. Villequier betraktade härunder abbån forskande och tveksam, lät sin blick derefter halka öfver enkedroitningens bref, som ännu låg öppet på bordet, och yttrade sluthgen med en djup suck: Välan, min herre, sätt er ner och upp sätt sjelf förslag till den skrift ni fordrar af mig. Äbben grep till pennan och lät den ett ögonblick Ifligt löpa öfver papperet, under det att Villequier, som öfver hans axel läste hvad han skref, började leka med sin dolk på ett sätt, som för hvar och en med ringaste kännedom om denne mans otvungna sätt att rödja en misshbeglig person ur vägen, måste inverka högst störande, Men