Aftonbladet – 7 oktober 1863, sida 3

som den gamle girigbuken under sin långa lefnad sammanhopat. Jag har just i dag erhållit underrättelsen om hans död och Carls utnämnande till universalarfvioge. Denne unge man kan således icke blott i mod och skicklighet utan äfven i rikedom och makt mäta sig med hvilken som helst af konungens förut varande anhängare, hertigen af Epernon knappt usdantagen. Om ni håller hvad ni lofvar, herr abbe, sade Villequier med en ljuf, smekande röst, så kan ni befalla öfver allt hvad konungen i Frankrike har att bortgifva — vore det ock ett erkebiskops stift —X Spar edra biskopstifit, svarade abben; jag eftersträfvar icke kräcklan. Jag har iuga sådana framtidsplaner. För närvarande begär jag ingenting; jag är helt oegennyttig och vill icke fästa några vilkor vid mitt nit för den goda saken. När tiden är inne, skall jag veta att göra mig påmind. Jag lofvar väl icke att nu genast förmå grefven af Logåres att öfvergå på konungens sida, men jag är säker att kunna göra honom oense med hertigen at Guise och skilja ho nom ifrån ligans sak, och sedan skall väl äfven det öfriga låta utföra sig. Men allt är förloradt, så framt ni oåterkalleligen förbinder er att gifta Maria af Cl.irvaut med markisen. Den yngre brodern älskar henne lika våldsamt som den äldre, och jag, som känner dem begge, vet också huru jag skall kunna begagna denna omständighet för att inverka på den förre.4 Förträffligt, inföll Villequier. SGrefven af Logåres befinner sig just nu i Paris, och ni kan genast med honom anställa ett försök.t CJag vet att ban är här, sade abben, som tyckte sig i Villequiers blick märka ett viest misstroende, att ban icke skulle kunna hålla hvad han lofvat. Jag vet att han är här, och detta har just nu förmått mig att så oförberedt inleda detta eamtalsämne. Ingen tid är att förlora, herr af Villequier, så framt icke en storm skall utbryta, som jag helst önskade förekomma.