planer med markisen, på hvilken samma person anses utöfva ett visst inflytande. Min bäste vän, sade Villequier, skenbart afbrytande det samtalsämne de hittills följt, men i sjelfva verket inne på det gamla spåret, likasom en väl dresserad jagthund; sbiskopsstiftet i Sens är för närvarande leligt, och jag vet ingen dertill värdigare än abben af Boisguerin. Abbån uppsteg och gjorde en afböjande rörelse med handen, under det han sade: Ni misstager er, herr af Villequier. Jag imnar icke ytterligare binda mig vid kyrkans tjenst; det kan vara nog med den början -jag redan gjort, och jag hoppas på Guds nåd och den helige faderns ynnest att snart se mig helt och hållet befriad der: fån. Jag har nu ingenting att begära af konungen och hans ministrar. Jag känner, nser och beundrar den politik som ni följer under närvarande brydsamma förhållag. den, och jag önskar endast att kunna medverka till en lycklig utgång. Den förhoppning som hans mejestät täcktes gifva den unge herrn af Montsoreau, rörande gifermålet med fröken af Clairvaut, ärju icke pvilkorligt bindande, utan tordei en framtid sunna helt och hållet återtagas? Vi hafva ej för afsigt att bryta våra löfenX, sade Villequier. Vi handla på god ro derom kan jag försäkra er. silvem tviflar derpå?X inföll abben. tMen ngen vet hvad framtiden kan innvebära. eGenom oiörutsedda händelser kan allting örändras, svarade Villequier; det måste ag medgifva.s : Det är tillräckligt, fortfor abbn, mer n tillräckligt för mig, att få veta, antingen onungen och hans ministrar anse sig oåteralleligen. förbundne att gifva fröken af Clairaut till äkta åt markisen af Montsoreau, eler .om de hafva sig förbehållet att efter mständigheterna framdeles förfoga härutnnan. XEn underlig frågat, sade Villequier. Ni bör ej mera än andra vara okunnig om