Aftonbladet – 6 oktober 1863, sida 3

bord. Rättegångsech Foölissaker. För några dagar sedan erhöll en mångelska å Ladugårdslands torg i hqvid en falsk 1riksdalerssedel af rikets ständers bank. I dag har likaledes en falsk sedel af samma bank, men å fem riksdalera valör, blifvit aflemnad i poliskammaren af en annan mångelska, som på Kornhamnstorg mottagit densamma. Sedlarne äro dåligt gjorda, ritade med bläck, så att förfalskningen ut upptäckes, derest man aldrig så li tet betraktar dem. De synas vara tillverkade af samma hand Måogelskan å Kornhamn har uppgifvit, att hon erhöll den sist omnämnda sedeln af en person, som syntes vara landibo och var snyggt klädd. — Helsingborg d. 3 Okt. I Långaröds socken af Färs härad har nyligen torparen Nils Jönssons hustru mördat sina tvänne yngsta barn, det ena en några månader gammal gosse och det andra en treårig flicka, i det hon sammanbundit barnen arm i arm och kastat dem i en brunn. Anledningen till mordet lärer vara oenighet i äktenskapet och kanske äfven något läserigrubbel, enär kolportörer och svärmeri mycket gripit omkring 1 orten. Den onaturliga modren är häktad och bar redan tvänne gånger undergått ransakning vid Färs häradsrätt i Sjöbo. Inom nyssnämnde Långaröds församling blef 1i sistl. Februari månad (ehuru icke fö:r än nu j offentliggjordt) en enka mördad en natt i ett ensamt liggande hus. Gumman anträffades förfärligt skuren i hals och mun. Mördaren blef icke upptöckt. (F. T.) — Östersund den 30 Sept.: Tisdagen i förra veckan kl. 8 f. m. lemnade kronofogden Söderberg sitt hem, Rosenhill å Frösön, för att begifva sig till staden. En tät dimma låg öfver trakten, hvarföre hr 9. ock för att undvika de djupore ställena å den uppblötta vägen hade iögonen fästade endast på denna. Nedkommen i på landsvägen, ser han sig omkring och befininer sig i detsamma ansigtet mot ansigte med f i bruksegaren Roos, som i hotande ställning med len grof stör i händerna i hätska ordalag tillroar S., att nu var tiden inne för lösandet af ett förut fe löfte om stryk, höjande dervid stöven till ett verkligt dråpslag, hvilket dock, derigenom att S. böjde sig åt sidan, träffade hans ena axel i stället för hufvudet, deråt slaget var måttadt Derpå följde flera dylika, med den kraft, att stören slutligen gick ivänt af, hvarefter R. aflägsnade sig. De ni drop 8. upphof hade emellertid vppmärksammats af ett par i närheten arbetande dikesgräfvare, hvilka dock försent framkommo till settillet, för att hindra våldets fulländande, men tldigt nog, för att se R. loma af derifrån. Åtföljd af dessa arbetare fortsatte S. vägen till bryggeriet Dalhem, der skadorna närmare undersöktes och befunnas lindrigare, än hvad man hade anledning vänta. Hufvudet hade visserligen träffata, med cj farligt. S. återä Rföljd al ett par karlar i fi från birygg R., som äfven dervid möttes å landsvägen, tillfrågades då, om han sett till den erson, som slog S., hvartill R. nekade; han hade hvarken hört eller sett någonting, och påståendet, att just han sjelf var åenne person, mötte han med hån. Sistlidne torsdag hölls kanaliförhär härom, hvarvid R. fnständigt ne: kade till våldsgerningen; men efter det åtskilliga vittnen blifvit hörda, blef han det oaktadt Iinmanad i häkte, för att afvakta vidare ransakning, sem kommer att hållas inför Sunne häradsrätt i början af nästa månad, då Efven förekommer det konkursmål, som isynnerhet skall vara orsaken till detta attentat, emedan S. i detsamma skall yrkat strängt förfarande med R. såson bedräglig gä!denär, — Gefle den 1 Okt. ln ilia känd mansperson id namn Arnö Andersson från Wermland, hvilken arbetat vid Ljusneverken, hade befunnits innehafva silfrer och andra persedlar, hvilkas åtkomst syntes misstänkt och för hvilka ban ej kunde redogöra, hvarföre han af kronojänsmannen Landen hade blifvit arresterad och införpassad till cellfängelse; härstädes. På väg emellan Ham. rånge och Prödje hade han, under förebärande att hans händer ledo af handbojorna, förmått fångföraren Olof Jonason i Wij alt aftaga den venstra. Omkring en fjordingsvkg från Trödje göstgifvaregård belönade han, som var en ovanligt stor och stark karl, fångförarens mensklishet med att i åkdonet öfverfalla denne. ych då dervid sätet rubbades, föllo båda i däcken, fången öfver fängföraren, hvilken sednare så illa misshandlades att, då han på morgonen fick besök af provineialläkaren, han hade icke mindre än 31 större och mindre sår i hufvudet, dock lyckligtvis ej lifsfarligt. Då fångföraren deraf afsvimmade tog fången helt lugni, jemte några rdr penningar, nycklarna uv förarens fickor och lossade dermed sina bejor samt begaf sig till skogs, enär folk under tiden kom på landsvägen. Under tumultet hade hästen lemnad åt sig if, begilvit sig till Trödje med åkdonet, hvari lågo, utom fångens bägge stöflor och i toffel, de från honom anhållna misstänkta sakerna. Han blef genast eftersatt, men så vidt vi veta är han ännu icke ertappad. Andersson lärer under sommaren varit på arbete här i staden och blifvit antastad för stöld, men begifvit gig undan, då han eftersattes af polisbetjenten Bergström, som äfven ertappade honom, men från hvilken han rymde mellan Hamrånge och Skog. Äfven i Falu län har han varit beträdd med stöld, hvaribland de nu på ofvannämnde sätt tillrättakomna sakerna. — Linköping den 30 Sept. Utöfvaren af det å stadens begrafningsplats begångna nidingsdåd har nu blifvit upptäckt och befunnits vara skomakaren Johan Larsson i Nedra Anderstorp af Kärna socken, hvilken erkänt sig hafva under rusigt tillstånd föröfvat våldsbragden. Medupptäckten deraf har tillgått sålunda, ett dricksförsäljaren Lundst-öm, som har sin dricksförsäljning i Strömmerska gården vid Jerntorget, sedan han Åt veta att våldsverkaren lemnat efter sig på kyrkogården ett i papper inlindadt ljus, be-. gifvit sig till stadsfiskalen, begärt att få se ljuset och berättat, att på aftonen den 24 dennes hade ofvannämde Johan Larsson inkommit på dricksförsäljningen och, ehuru redan förut rusig, der ytterligare förtärt öl. Han hade då haft ett ljus i handea, hvilket han tappat igolfvet, hvarvid det pek af på ett par ställen, och hade Lund: ström då inlindat detsamma i ett tidningspapper, hvilket Lundström igenkände vara det, hvaruti