Aftonbladet – 6 oktober 1863, sida 2

— Jag tror icke beller att är I stand till något sådent, herr af Monisoreau, och jag har äfven yttrat detsamma till konungen. Men hans mojestät ver icke nöjd dermed, utan fordrade bevis och mera bestimda garantier för er trohet. Denna meping understödde med mycken ifver hertigen af Epernon, som, efter hvad jag förmodar, söker den unge arftegerskans hand för någon at sina slägtingar, i afsigt att derigenom närma sig Guiserna och i nödens stund hafva en afledare för deras hämd.4 Och Villequier smälog härvid förnöjd åt sitt infall att emot hertigen af Ezerson begagna samma be ekyllning, som denne korr sorut framkastat emat honom sjen. Abbns varning ljöd likväl ävnu i Gaspards öron, och han föresatte sig att i sitt samtal med Vil!equier iakttaga nödig försigtighet, om ej i lika hög grad som emot en fiende dock mera än emot en vän. I följd häraf svarade han: Det synes, herr al Villequier, att konungens önskan är, det jag måtte egna mitt svärd och min makt åt hans majestäts tjenst, hvaremot jsga ligt ert eget yttrande, skulle kunna smic mig med hoppet att vinna frökens af C air vaut hand. Nu har det emellertid varit min önskan att icke behöfva. deltaga i de fejder, som för närvarande hemsöka landet och splittra dess ichyggare i partier. Jag är hvarken ligist eller hugenott, hvarken svärmare eller bigott, och ehoru jag är en trogen undersåte kso jag likväl ej räknas fill dem, som man utmärker med benämningen rojalister. Endast af tillfälliga snledningar bade jeg blifvit frökens ledsagare, hvilket bäst synes deraf, att jag medförde en så ringa styrka, knappt tiondedelen af hvad jag kan ställa i fält inom en vecka, och endast genom de händelser, som sedermera inträf