Aftonbladet – 5 oktober 1863, sida 3

klädde mig i största hast och begaf mig upp på däck. Der sutto två från Avasaxa återvändande tuister, nu försjunkna i beandran vid anblicken af den berrliga sommarnatten, det spegelblanka hafvet, hvilket icke krusades af endra böljor än dem, som propellern på vårt fartyg åstadkom, och de 1 fjerran belägna skogbeklädda stränderna. Jag kände mig tacksam mot hyttkamraten, som, fastän omedvetet, drifvit mig ut ur det trånga kyffet och tvingat mig, en inbiten stadsbo, att njuta af den praktfulla nordiska sommarnatten. Solen steg majestätiskt upp ur hafsbrynet, rorgängseren utförde med dämpad röst några variationer på Björneborgsmarschen och den svälla uppasserkan serverade turisterna och mig med kafie när vi kommit in i Bråviken. En stund derefter riktade turisterna sina kikare på den högresta östgötastranden och orde: Hvad heter det der stället, som ligger der borta? En af dem räckte mig kikaren. och medelst den urskilde jag nederst vid stranden på Bråvikens nodliga sida några långa byggnader, invid dem ett högt, rundt afbugget torn, ur hvilket en svart rökpelare uppsteg, och bakom detta en besynverlig byggnad, liknande en smal spång nedstupande från bergets brant direkte i mynningen på det rykande tornet. I det höga och kala berget der bakom syntes en bred, snöhvit fåra, hvilken förekom snarlik ep ström, som skummande störtar sig utför det mörka berget. Turisteroas fråga upprepade jag för rorgän garen, som lakoniskt svarade: Det är den polska baronens på Marmorbruket nya avläggningar.4 Härom underrättade, rullade :u turisterna upp sin karta och började sinsemellan ett ifrigt eamtal. Efter en stunds förlopp vände de sig återigen till mig med en förfrågan, huru det skulle låta sig göra alt få bese Marmorbruket. Sedan jag gålt till råds med rorgängaren meddelade jag dem att en båt stundom kommer ut midt för Marmorbruket och att om så skedde ru, låt det sig göra att med den befordras i land. Turisternas beslut fattades snart, och jag förenade mig med dem, då älven jag lifligt önskade att få bese en anläggning, den enda i silt slag och vid hvilken så utmärkt vackra arbeten jå den sednare tiden tstadkommits. Lyckan gynna :e oss. En båt syntes vid horisonten, och den välvillige kaptenen lät styra fartyget så, ett vi skulle närma 088 ull den. Vi skyndade att ordna våra reseaker. Efter en halftimmas förlopp Jade den lilla farkosten till sidan af ångfartyget, vi stego ned i den, och efter en half timmas raskt rodd lade vi till vid bryggan. En medelålders man tog vänligt emot oss och erbjöd sig genast att blifva vår cicerone. Det var disponenten af och delegaren i Mar morbruket baron Rozycki, hvilken såsom yngling deltagit i sitt fäderneslands, Polens, frihetekrig, och hv Iken för några år sedan kommit till Sverge och derefter inköpt Marmorbruket. När Marmorbruket först blef anlagdt känner man icke wed visshet; men al zamla handlingar inhemtas att marmor bröts der till kyrkbyggneader redan före 1500-talet, äfven som att den i trakten befintliga kopparmalmen tillgodogjordes under den katolska tiden af de omtänksamma och 1 kemien väl hemmastadda munkarne. Att Louis De Geer lifligt intresserat sig för Kolmårdsmarmorns bearbetning och att han dertill medverkat antydes af hans biograler. Vid medlet af 1600 talet var marmorbruket i full gång, men omkring 1680 blef det nedlagdt ?i anseende till de svåra tiderna4. Kanslirådet Wrangel och komersrådet Gyllengrip erböllo 1722 såsom egare af marmorbraket privilegium på 20 trihetsår, och från nyssvämnde tid kan marmorns mera konstnärliga bearbetning anses hafva börjat. Fyra år sednare nämnes i Konungssunds kyrkohandlinger, attjemte de ofvannämnde begge, voro kanslirådet Bunge, assessoreu BSlijerncrona och en handlande Lennmalm, äfven intressenter i bruksrörelI sen. Detta bolag införskref skickliga arbetare från Italien, och är det otvilvelaktigt att dessa, jemte af dem inöfvade svenskar, åstadkommit alla de arbeten af kolmärdsmarmor, hvilka i så stor mängd användes vid byggandet af Stockholms slott, och som äfven förekommo vid flera af de byggnader i Hamburg, hvilka sedermera lades I aska vid den egtora branden. Blocken till alla dessa arbeten brötos likvisst ur den del of berget, som ligger närmast intill sjöstranden, tvifvelsutan af det skäl att transporten Ombord på fartygen derigenom betydligt under lättades. Men 18:12 blef marmorbruket försåldt till brukspatronen Joh, Eckerman, en både intelligent och energisk man, hvilken der nedlade för den tiden ofantliga kostnader. Då det emellertid visade gig att de I ngre upp och inåt berget befintliga marmorlagren voro ojemförligt vackrare, så öfvergafs all bryt piag utmed strandeidav. Under hr Ekermans tid utfördes en mängd större marmor arbeten, deribland de af konung Carl Johan beställda, för den af honom beslutade, men sedermera öfvergifna stora slotisbyggvaden vid Rosendal, der ett stort antal vackra marmorarbeten af betydl dimensioner, ännu förvaras, men oanvända. ) Eker hr Eckermen blefvo brukspatronerna Wesierberg och Lewin 1844 egare af marmorbruke som af den sietnämnde 1857 försådes R baron Kozycki, hvilken sedermera (1861) bildade det aktiebolag, som nu eger bruket. Under den sistnämndes insigtsfulla ledning har marmortillverkniogen ätven i konstnärligt värde gått högst betydiigt framåt, och till följd derof också omfattais med allt större intresse af allmänheten, Att här uppräkna ella de arbeten, som under de egista åren åstadkommits vid marmorbruket ekulle blifva lt för vidlyftigt; men jag avser mig dock böra omförmäla de större arbetena, nemlisen alla friserna på yttre sidan af Riksmuseibyggnaden, äfvensom den der anbringade portiken; en obelisk, 22 fot hög och upprest i Luleå; portiken till f. d. Davidsonska hu! set vid Carl XII:s torg; fyra stycken al T, 20 fot höga, till Nya gymnasildyggnaden