störa ansgende både såsom menniskaå och som offentlig man. Hr Björcks integra karskter, hans fosterlandskäriek, hans frisinnade tänkesätt, hans gkarpsinnighet, hens vidsträckta erfarenhet, hans grundliga sakkännedom och hans beuodransvärda arbetsifver i det allmännas tjenst, skola tillförsäkra hans namn elt ruur i Sverges Pantheon — utanför hvilket hrr Isberg, Witt, Bran C:o på sia höjd någon kort tid skola irra som föga bemärkta, snart försvinnande Jyktgubbar. Då jag nu slutar min ofullständiga skildring at hr Björck såsom offentlig man —som enskild person är han en vacker typ af ädelhet, humanitet och älskvärdhet — är det med en känsla af vemod som den tanken framträder, att denae man förnölt sina bästa krafter under pätryckningen af en sådan representation, som den vi ega;.men än mera smärtsam är den tanken, att då den tid infaller när ändtligen en bättre repre sentatif författning här blifvit införd, just denne upplyste man, son; då så väl behöfdes, sannolikt redan skall hatva attrödt från den politiska arenan.