Aftonbladet – 3 oktober 1863, sida 2

samt störande af hemfriden, var han nöd sakad ett med oförrättadt ärende be ifva sig derifrån, oaktadt ben inom sig hyste den misstanken, stt henus broder och ab bn hemiligen voro do!da-i huset. Denna missteanka besiärade ögonbliekli gen hans beslut. Han trodde sig kunna sötaga, alt bans broder befann sig i Paris och stod under inflytelse ef den farligaste och ränkfullaste mon på sin tid, och det syntes honom tydligt, utt någon listig plan var å bune för stt motsrbeta hans förebofvande. Hvaruti den egentligen bestod, kunde han icke göra klart för sig sjelf; men han ivsåg, att i fall han skulle kucna hoppas omivtetgö rsta skyndsomhet nö i de ötgärder hen hade att vidtega, oc u alsände följaktligen genast efter sin ankomst till värdshuset den raske jägaren Gondin med budskap till bertigen af Guise i Soissona. Vi vilja nu för on stund följa de tvänne personer, som grelven af Logårea sett gå in i Vilequiers hua, och beledsaga dem till det rum dit de drogo sig tillbaka. Det var ett smakfullt kobinett, med en rik och kostbar inr g. Et större rum låg bredvid, hvartiil dörren stod öppen, och der innanföre en sträcka sal h förmak, upp: fyllda med dyrbara möbler och andra lysande föremål, vittnande om egarens rikedom, smak och konsteinne. Uti en af de beqväma karmstolarne ikabinettet silclkle sig markisen af Montsoreeu i eo vårdslös ställning, utmärkande, att hen ansåg sig helt hemmastadd på stä let, och abbön af Boisguerin hade tagit plats vid ett bord midt emot honom. Villequier dröjer länge, sade markisen. flan bade emellertid Tofvat att vara åter vid denna tid.s