Aftonbladet – 2 oktober 1863, sida 3

gårdens införlifvande med Stockholms stad skulle bereda dem; och skulle under sådana förhållanden så väl dessa som de lidande fastighetsinnehafvarne blifva i sin goda rät att göra anspråk på motsvarigt skadestånd. Tager man i betraktande den stora egovidd, öfver 3000 tuoniand, som Djurgården intager, med dess flera ej obetydiiga landtbruk, exercisfält, skogsbruk och vildafvel, landtbruksakademiens experimentalfält, trädgårdsföreningens lokal, skogsiastitut samt flera andra allmänna inrättningar jemte de mångtaliga, för landtlifvets njutande, med stora kostnader uppförda s. k. sommarnöjen, samt uppställer å andra sidan den önskade, och såsom motiv till föreningen uppställda, förenklingen uti behandlingen af förekommande polisoch kriminalmål, lärer man ej kunna undgå att finna, det här blifvit opro portionerligen begäidt alt för mycket. Efter måttstocken at den vidgniog Stockholm under sistförflutna århundrade undergått, erfordras det flera hundra år innan blott den s. k. Södra Djurgården, mellan Djurgårds brunnsviken och stora inloppet till Stockholm, kan hinna blifva bebygd och i sjelfva verket införlifvad med staden. Det måste följaktligen blifva för det närvarande mer än tillräckligt, om staden nu skulle såsom tillökning erhålla denna del af Djurgården, hvilken äfven till läget kunde möjligen medge en sådan införlifning ; men hvad beträffar den 8. k. Stora Djurgården, synas årtusen den erfordras innan staden möjligen kan blifva i behof att på detta territorium utvidga sig — undertiden torde ock detsamma få tillfälle att lämpligare än nu bereda sig för upphöjningen från landsbygd till stadsdel. Att införlifningen icke för det närvarande är af något behof påkallad, ej heller brådskar till alsörande, kan man, på grund af nuvarande förhållanden, tryggt antaga. Påöfverståthållareembetets framställning året 1736, om hela Djurgårdens förening med hufvudstaden, resolverade K. M:t, att före ningen för det dåvarande icke var af behof vet påkallad — lika opåkallad synes den för det närvarande vara, samt troligen en lång tid framåt förblifva. Atsigten med dessa rader är, dels att få frågan belyst uti förut alltför lätt vidrörda delar, dels att fästa uppmärksambet derå, att äfven Djurgårdskommunen eger rättigheter samt å nödvändigheten att vid ärendets behandling, helst på administrativ väg, älfven inhemta lands ingets, bäradsboernas och kommunal tämmans yttranden, för att iå bekant, hvilka vilkor oci förbehåll dessa å sin sida hafva att framställa. Djurgårdsboer.