Aftonbladet – 2 oktober 1863, sida 3

des med ett tör konungen nhöjdt leive och väldigt hurra! Om Djurgårdens Införlifning med Stookholms stad. Till Redaktionen af Aftonbladet! Uti en af konuvgens befallringshafvande i Stockholms län väckt fråga om Djurgårds landssockens införlitvande med Stockholms stad, har hrr stadsfullmäktiges beredningsutskott tillstyrkt: att, vid införlifningen, Djurgårdens invånare böra blifva underkastade enahanda utskylder som hufvudstadens — att föreningen bör i alla händelser ske endast under vilkor att hufvudstaden icke underkastas några ökade utgifter i och för den nu Stockholms län underlydande del af Djurgården eller der skattskrifna be:olkning. Onekligen är Stockholms s!ad i sin goda rätt, då den såsom vilkor för en från annat håll yrkad förening med en landsoris kommun fordrar att derigenom icke blifva lidande; men lika obestridligt måste ock vara, att Djurgårds socken, den andra orivilliga kontraheoten uti den ifrågavarande — från främmande håll sig påtryckande — snmmankopplingen, eger såsom sig sjelf beskattande kommun en motsvarande, lika god rätt att icke genom föreningen blifva på tvingad några ökade kommunalutskylder, eller på annat sätt genom föreningen med Stockholms stad blifva lidande. Då städernas och landsbygdens närivgar, privilegier, kamepalinrättningar, onera, beskattuving, kommunaalväsende m. fl. från ålder varit helt olika och i vår lagstiftning städse frånskilda hvarandra, måste otelbart den ifrågasatla sammanförningen af tvenne så olika delar framkalla betänkliga brytningar uti äldre rättsförhållanden och derigenom föranleda enskilda lidanden. Frågan blir nu, kunna dessa lidanden, emot den enskildes protest, rättvisligen påtvingas honom, utan att han antingen förverkat sin på äldre lagar grundade rätt, eller ock att de äldre, gällande lagarne blifvit, genom Jagstiftande maktens beslut, upphäfda. Åtminstone synes den angifng, genom föreningen åsyftade, lättnaden uti polismyndigheternas tjenstebestyr icke utgöra nog lagbindande skäl att beröfva en hel kommun, med omkring 600 invånare, dess urgamla och lagfästade rättigheter såsom landsbor samt att i stället belasta dem med de vida större kommunala onera, som åtfölja inrörlifningen med Stockholms stad; så mycket mer, som Djurårdens invånare, i anseende till socknens läge utom Stockholms tullar, ficke kunna draga fördel af den stadsmannaindustri som inom sjelfva staden bedrifvcs, samt ej heller kunna anses hemta någon direkt nytta af de kostsamma byggnausoch komminikationsanläggningar, de kostsamma lyshållnings-, vattenlednings-, gatuläggningsm. fl. anstalter samt den talrika och dyrlönta tjenstemannapersonalen, som tillhöra Stockholms stad. Hvad polisen angår, lärer ei kunna visas, aft Djurgårdens fnvänare istörre mån än kilngliggande landtsocknars begått lagöfverträdelser. De böra följaktligen, lika väl som grannsocknarnes, frikallas för de större poliskostnader, som lustvandrande folkskaror från Stockholms stad inpå Djurgärdepa område kunna föranleda, och hvilka kostnader rättvisligen ej böra drabba någon annan än stadens poliskassa. Hvad sjelfva polismyndigheten vid dessa tillfällen beträffar, så finnes det redan genom äldre stad ganden bestämdt, att stadens fiskaler och polisbetiening ega att öfver hela Djurgården utöfva din tjenstemyndighet, hvadan den nu yrkade fullkomliga föreningen med BStockholms stad blir helt och hället öfverflödig samt i saknad af alla rättsenliga motiver. Utoja den Gipstgadighojem Alt Piprgården, såsom mräldrig Jandesocken, bil Ae egen sjelfständig landskommun, med ilagen stadrd rätt att i afseende på kommunalnera tf beskaiia Big, är socknen derjemtg delegare uti länets och skeppslagets kassor och allmänna inrättningar samt medkontri buent uti bidragen dertill, Vi anse på denna grund att den ifrågasatta föreningen icke rimligen kan åläggas utan landstingets, häradsboernas och kommunalstämmans hönde och aigilva bifall. Pen föreslagna föreningen skälle alltid beröfva Jänet den betydliga kontingent af flera tusen rdr, som hittills årligen ntgått från Djurgården uti spritförsä!jniogsafgilt, skulle öka de återstående skeppslagsintressenternas onus vid bestridandet af tingshusbyggnad, vägoch brounderhåll med flera, skulle beröfva socknen dess nu tillhörande andel nti längis oph skeppslogeis kassor, D)gguader och allmänaa stiftelser samt dertill belasta socknens invånare med en tllraminst fördubblad beskattning, uti 8. k. stadsutskylder, mot det belopp de hittils, såsom medlemmar uti en landskommun, halva arlagt. En följd af denna fördubblade beskattning, under det ått jordegendömarne å Djurgården icke kunna genom öfvergången till slagdeegendom upppringas fili fordubplad Mia åf lan linor — feveny, mot den hittills gifna, måste således blifva den, att dessa egendomar nedgå till halfyg kapitalvärdet och egarne måsie derigenom arabbas al en stor och orättmälig förlust; äfven de tjenstemän, vid flera olika kårer, som nu äro statlonerade och bosatta inom Djurgårds socken skulle lika orättvist blifva lidande, genom