vår ädle vän Villequier icke borde hafva uteglömt4, sade Epernon, och emellan hvilka jag snarare skulle hafsa trott honom vid detta tillfälle ämna göra ett val, isynnerhet som ryktet påstår att han skall vara mera hemmastadd i deras begagnande än i bearbetandet af kärlek, egennytia eller äre-. lystnad. : eVågar jag utbedja mig att få veta hvilka dessa medel äro?4 frågade Villequier med skarp röst. En dolk från Vicenza eller vin af det slaget, som kommer venitianska glas att spricka, svarade hertigen af Epernon, Fy, Bperoon, fylt utbrast konungen. pu skall icke söka tvist med Villequier. Kom nu med mig härifrån ionan ni börja bruka edra dolkar emot hvarandra. Och med dessa ord slog konungen sia arm törtroligt omkring Epejzons hals och drog honom meg sig till ett inre rum. ADERTONDE KAPITLET,