Aftonbladet – 2 oktober 1863, sida 2

hans majestät behagat yttra, icke blifvit tvinpad, utan sjelf frivilligt samtyckt till denna resa, och femiio bägskyttar äro ju äfven ett öfvertalningsmedel som en qvinnas hjerta svårligen kan emotstå. Saupolikt ämnar ni ytterhgare genom något dylikt bevekande skäl vinna hennes bifall till något af er för henne uttänkt giftermål, Yar uppriktig och tala om för oss hvem som skan vh den lycklige. Man kan vara förvissad, att en rik arfiagerskag hapd icke af er bortslud drag för ingenting som man säger. Jag är icke nog lycklig att likasom herr hertigen af Epernon vara hemma i konsten ati göra guld, inföll Villequier. Vid dessa ord skrattade konungen högt: ty Epernons snålhet var icke obekant för den som så ofta måste gifva näring deråt. Men hertigen var stälsatt emot alla häntydningar af detta slag och blickade på Villequier med samma skälmskt vänliga uttryck som förut, 4 der det att han å nyo uppre ade sin fråga: Fula Om för oss, hygpm som skall blifva den lycklige ?t j tKanske min egen systerson, svarade Viljequier. Hvad säger herr hertigen derom? Spernongs panna myulnade hastigt i det han anade; Jg kan ej förmoda att det är erafsjgt. Jog har dertill tyå goda skäl. För det första har ni ju besiömt er gyvlerson åt er dotter Charlotte. i KVisst icke, svarade markisen. Jag har aldrig drömt om något sådant. Hon är ämnad alt göra ett mera lysande parti än så. Men hvad är ert andra skäl, herr hertig ?4 SAL på ej ekall vågat, seder Hertigen af Epernon, i det han sänkte sin röst till en hviskning, Salt pi ej skall väga ingå en sådan förbindelse med Guiserna. I semma stund ni det gjorde, skulle er afsigt dermed blifva ögonskenlig och er egen undergång en säker följd. Det är för besynnerligt, ers majestät, sade Villequier leende till konungen, att den ädle hertigen af Epernon alltid infages af afund vid hvarje liten fördel, som kan