Aftonbladet – 2 oktober 1863, sida 2

— ee Ni kan nu gå och lugnt afvakta våra ordres Vi vilja slutligen förlåta ert oskickliga upp förande, hvilket i sanning behöfver ursäk. tas, ehuru föga ni än må vara deraf för tjent.t . Cejl af Montsoreau bugade sig djupt och drog gig tillbaka, fullt öfvertygad att ko. vuogen hade bedragit bongm, att pan hade se bekant eller åtminstone lätt kunde få veta hver Maria pf Clairvaut befann Bg. och att han salunda ämnade hälla si löfte att låta utfärda nagOn skriftlig befall. ving, så framt han icke genom någoi atörut: sedd anledning blef tvungen dertill. Den unge grefven hade knappt lemnat rummet, förr än konungen missnöjd vände sig till Villequier och ropade: är du galen, Villequier, som vill blottställa oss för ett besök af den farligaste bland alla olycksfåglar? Det är knappt fyra dagar sedan han var Paris på tio mil nära.t Var luga, ers majestät! svarade Ville quier. Det ser icke ut som om han skulle kunna komma hit. Har jag icke redan sagt. då han var vid Gonesse, att jag visste, huru jag skulle få honom att hals öfver hufvud vända åter till Soissons, lik en jagad hare? Jag fruktar att ers majestät har förstört alla våra planer genom att lofva sitt nå diga bistånd åt den der näsvisa glopen, som tvifvelsutan redan anar och snart skall bli förvissad, att man endast ämnar bedroga bhonom.4 Jag har icke bedragit honom, sade konungen. Jag sade att den unga flickan icke är på Vincennes, och det är ju sannt. Vidare, att jag icke vet hvar hon nu befinner sig — lika sannt; ty om hon är på denna eller andra sidan om Meulun, kanin. gen nu säga. Sådant beror utaf hästarnes snabbhet och vägarnes tillstånd. Jag lof. vade honom en kunglig befallning i afseende på hans uppdrag, och han skall också riktigt bekomma den, i tall han lefver nog länge och har tillräckligt tålamod att vänta till dess den blir expedierad.