motionären, såsom skäl för denna förändring, andragit, att sedan husagan blifvit borttagen och i stället stadgat:, att otroget, ckunnigt och odugligt tjenstehjon kan ur tjensten skiljas med förlust af hela Iönen, så kan det förhållande uppstå, att, då tjenstehjon inträda itjensten den 21 Oktober och merändels under första halfåret uppföra sig skickligt, de deremot mot sommaren, som är för landimaunen den brådaste tiden och då husbonden har svårt att få andra i stället, kunna blifva lata, uppsjudsiga oeh vårdslösa; genom förändringen af flyttningstiden vore det lättare att skilja. uppstudsigt tjenstehjon ur tjensten, och husbonden hade derigenom ett band på tje naren, som tvingade denne att fullgöra sina skyldigheter. För motionen talade vice håradshöfdingen F. Holm, som instämde med motionären, men ansåg lämpligare att flyttningstiden bestämdestill den 14 Mars; hr Svensson i Orrnäs, gillade motionärens åsigter och trodde att tjenare, sedan de tjenat under vintern, skulle på allt sätt söka att Blifva lediga till sommaren ; men ville i likhet med hr Holm hafva flyttningstiden ändrad till den 14 Mars; samt löjtnant v. Arbin, som ansåg motionen förtjena att tagas i något närmare betraktande och talade för ett mera systematiskt ordnande af förhållandet emellan husbönder och tjenare samt ville hafva flyttnivgstiden den 14 Mars. — Emot motionen uppträdde riksdagsfullmäktigen Jonas Andersson, som yttrade, att frågan flera gånger varit före hos rikets ständer, men icke der väckt några sympatier, samt trodde, att den skulle åstadkomma en alldeles motsatt verkan mot den åsyftade, enär tjenstefolket har föga benägenhet att taga sig ijenst till våren och sommaren, hvadan det vore troligt att det blefve mycket svårare att få tjenstefo!k efter förändringen. Talaren ansåg dessutom en förändring af flyttningstiden icke kunna lända till någon förbättring af tjenstefolkets moralitet och hemställde, huruvida det skulle vara fördelaktigt för husbönderna, att tjenstefolket flyttade just vid den tid, då det bäst behöfde hushällas med foder åt kreaturen, samt trodde icke att allmänna opinionen vore för en sådan förändring. Borgmästaren Stolpe fann det vara af nöden, att man, då en ny institution börjar träda i verksamhet, ser till att gränsornaför dess befogenhet icke öfverskridas, hvilket. han ansåg vara fallet med ifrågavarande motion, om det gällt att fatta beslut; nu afsåg den dock endast en underdånig petition. Rätta vägen för att erhålla den ifrågasatta förändringen vore emellertid att man vände sig till rikest ständer, hvadan han afstyrkte motionen. I detta afstyrkandeinstämde flera, och beslöts, sedan diskussionen förklarats slatad, att motionen icke skulle föranleda till någon åtgärd.