Aftonbladet – 26 september 1863, sida 6

sFörstå vi rätt hvad den institution innebär som i dag hos oss inträder i kraft och verksam: het, så skola vi finna att dess syftemål är högsinnadt och vist, och att vi böra rättvist prisa könung och ständer som gifvit oss densamma. Ått den icke genast kan vara fullkomlig eller ge-nast åstadkomma alla.de verkningar, man deraf i tidens längd kan hoppas, ligger i sakens natur. Men att de grundsatser hvarifrän den utgått och hvilka genom densamma göras gällande, äro rent fosterländska och sannt konstitutionella, det ligger för den klaraste dag. Och det är lagens grundsats, som blir bestående och verksam, om änskönt erfarenheten kan föranleda ändringar i tillämpningen. Ett politiskt steg af den genomgripande art, som denna nya institution, har fordrat mod och vishet i tkeslät, det har fordrat mod att vara vis. Men det förutsätter förtroeiide till det folk, för hvilket det utgör en lagstiftning, det förutsätter att lagen skall lika ärligt uppfattas och lydas som den är gifven; det förutsätter motsvarighet af folket, i lagens redbara och förnuftsenliga begagnande till egen bestående fördel. Finnes icke denna motsvarighet, så blir steget förhastadt Men på den ståndpunkt, dit de civiliserade folken redan hunnit och särskildt på den ståndpunkt, der Sverge nu står i odling och vett, synes detta steg ingalunda vara för tidigt eller förhastadt, utan fullt rättvist och berättigadt, innebiranide just hvad tiden fordrar för fortgående på civilisationens och samhällighetens bana. Väl det folk. hvars styrelse vågar att vara vis! Samma ädla mod är också just den hufvudegenskap man förnämligast måste tillönska de nya landstingen! Upprop skedde derefter, hvarvid fullmakterna framlemnades och aflades för skeende granskning. Ålla de valde landstingstännen voro närvarande, utom hr Belfrage och grefve Hamilton, hvilka båda anmält förfall I stället för grefve Hamilton hade Sven Andersson på Gullhammar och Lars Gustafsson i Eskekärr infunnit sig, i anledning af lika röstantal. Till följd häraf uppstod en vidlyftigare diskussion, hvaraf resultatet blef att lottning dem emellan företogs, hvarvid lotten föll på Sven Andersson. Emot detta beslut (om lottning) reserverade sig dock flera af landstingsmännen, hvilka ansågo att landstinget icke egde rätt eller befogenhet att under någon form anställa val af landstingsmän. Till vice ordförande utsågs härefter foneralen Baron Leuhisen. Kill sekreterafö och kamrerare valdes vice häradshöflingen R. Björck. Tilllön anslogs 500 rdr. Mötet upplöstes kl. 1 e. m., och voro samtliga ledamäterna af landstinget af statsrådet Wern inbjudaa till middag på Marieholm. Tisdagens sammanträde började kl. 9 f. m. med upprop. Vid derefter företagen protokollsjustering förekom intet annat att anmärka, än att hr Belfrage, hvars förfall landstinget ej kunnat godkänna, på yrkande af baron Leuhusen ådömdes de i förordningen härför utsatta böter. Ordföranden lemnade ledningen af förhandlingarne åt baron Leuhusen, och föredrogs derefter förslaget till arbetsordning. . Er Statsrådet intog derefter åter ordförandeplatsen. Derefter företogs konungens befall. ningshafvandes skrifvelse angående jagtkassan, oc beslöts. på yrkande af hrr Otterström, Storckenfeldt, Weiin och Dyrsen, att de förhandenvarande penningarne, utgörande omkring 7000 rår, skola ställas till landstingets disposition, men, tills de användas, förräntas säsom förur. Samtliga landstingsmännen voro af statsrådet Wern inbjudna till middag på fru Liljegrens källarlokal. Landstinget hade på e. m. kl, 5 åter sammanträde. VVRERVRORRAENRYNIRSEANAD