Aftonbladet – 26 september 1863, sida 5

den var mån alt komma i beröring med folk af alla slag; och sedan han, likasom förut portvakten, närmare granskat främlingens aktningshjudande yttre samt iskttagit guldbroderiet på hans riddrägt, de gyllene sporrar, som han bar och svärdet, hvars fäste och balja syntes vara af värde, helsade han honom med en djup bugning och skyndade sig att föra honom till en af de förnämsta lägenheterna i huset. Den bestod af tre rum, det ena innanför det andra, derjemte bredvid sängkammaren ett litet kabinett; och de anordningar den unge grefven vidtog genom att låta Gondrin ligga i det yttre rummet och bereda plats för Ignati uti kabinettet, dit den ena af de i det inre rummet belintliga sängarne utfiyttades, gaf värden på Franska kronan en ytterligare bekräftelse på sin förmodan att han hade att göra med en person af betydenhet. Carl af Montsoreau underlät icke heller alt på sin sida gifva akt på värden, och han bemärkte med nöje dennes bemödanden för hans välbefinnande. Mannen såg förständig ut, bauns ögon voro lifliga och genomträngande, och uti hans hela beteende fanns en viss rättfram öppenhet, likv I förenad med af vana antagen höflighet och artighet; och då den unge ädlingen insåg att han af ho nom borde kunna hafva mycken nytta under sitt vistande i Paris, beslöt han att: f denne sin värd genast söka upplysning om åtskilligt. som var honom angeläget att veta. Dröj ett ögonblick, min gode värdX, sade han derföre när mannen gjorde sig i ordning ait gå för att föranstalta om rummens eldning och aftonmåltidens tillagande. tJag har nägra angelägna saker att bestyra, hvaruti ni måste vara mig tili hjelp. Den unge herrn talar ur en myndig tonX, tänkte värden, men han svarade intet, utan vände sig endast om med en tyst bugaing. tHvad är ert namn, min gode vän? fortfor Carl af Montsoreau. Jag kallar mig Gamin la Chaise, svarade värden med ett leende.