Aftonbladet – 23 september 1863, sida 2

L. Heimbärger — för närvarande åter tjenstförrättande censor härstädes — och af ordaorannt följande lydelse: lör att förekomma publicerandet af orikstiga underrättelser om landtdagsförhandlintgarne, har Hans Majestät kejsaren i nåder sbifallit, att nedannämnde ordning skall i sådant hänseende iakttagas: Tidningsredaktionerna må i sina tidningar meddela hvilka Sfrågor i hvarje stånd förevarit äfvensom det slut hvari ståndet stannat. Men derest stidningsredaktionerna önska publicera korta treferater af sjelfva diskussionerna, få dylika treferater icke tryckas förrän de blifvit getnomgångna och bestyrkta af vederbörande stånds sekreterare. Pubdlicerandetaf landtdagens protokoller efter deras justering beSror af ståndens eget förordnande. Några reflexioner öfver ständernas beslut eller i anledning af diskussionerna äro icke tillåtna. Alla kommentarier till detta dokument äro onödiga, åtminstone inför en svensk allmänhet, som numera skall få svårt att fatta representativa former, utan i bredd med en fullständig offenilighet. Så långt ha pretentionerna eller åtminstone förhoppningarne visst icke sträckt sig här, men man har dock ej gerna kunnat tänka sig representativa former utan all slags yttrande frihet. Nianar lätt hvilket intryck detta meddelande gjort på dem gom saken rörer i första hand och dem som i första hand fått kännedom derom. Det återstår att erfara hvad intryck den utan tvifvel snart spridda underrättelsen kommer att utöfva bland allmänheten och bland representanterna, och huruvida icke den tacksamhet, som predikas, icke blott från Nikolaikyrkans talarestol, utan äfven i en och annan organ inom pressen, icke kommer att något sfkylas der den till äfventyrs höll på att flamma upp. Emellertid ger staden Helsingfors i afton bal för kejsaren och studenterna föranstalta ettfackeltåg för den monark, hvars befallningar hr Beimbärger meddelat. Jag tror mig veta att försök komma att göras att brioga hr Heimbärgers cirkulär till tals hos ständerna. P.S Några minuter före posttimman återkommo ständerna från rikssalen, och samtidigt utdelades af en Jakej till den utan för geamlade mängden i ymmnighet tryckta exemplar af trontalet, på svenska och fiaska språken. Ni finner deraf, hvilka löften som gifvas och hvilket framtidsperspektiv som öppnas för det finska folket. Hvad intryck det i allmänhet gjort har jag naturligtvis ej änvu kunnat erfara.