Aftonbladet – 23 september 1863, sida 2

bed honom taga den andra trappuppgången, men om någon kommer ned ifrån den öfre våningen, så laga att ban skyndsamt tförfogar sig förbi dörren.4 Det låg någonting strängt befallande i hertigens blick, som gjorde ett djupt intryck på hvar och en som han tilltalade, och den unge grefvens tjenare, var i sin ifver att skyndsamt efterkomma han3 bud, nära att stupa omkull öfver en stol, som stod bred: vid dörren. Så snart ban hadelemnatrummet, tilltalade hertigen sin unge vän esålunda: Här ör konungens egenhändigt undertecknade ekyddsbref och det nödiga passet lör er jemte två tjenare. Här är ett bref till konungen, hvaruti jag anhåler att er måtte meddelas alla möjliga upplysniagor i de ämnen, som ni har att å mina vägnar framställa, och här är den fullmakt, hvarom jag redan talat och i hvilken jag gifver er rätt och myndighet att fordra frökens af Clairvaut öfverlemnande i edra händer, för att under ert beskydd föras till mig. Detta bref är till Maria sjelf och de här öfriga till några ef mina vänner i Paris, hvilkas namn ni finner på utanskrifterna. Om ni vill följa mitt råd, så tager ni med er den unte lgnati och en pålitlig man af ert folk, likväl icke tungt rustad eller mera väpnad än som ken synas erforderligt för sjelfförsvar under resan. Ni förstår hvad jag menar? Jag hoppas det, ers höghet4, svarade Carl af Montsoreau. Men buru skall jag kunna sörja för frökens af Clairvaut säkerhet under vägen, om jag icke har en tillräcklig beväpuad styrka med mig? 4Skrif mig till, så snart hon har blifvit utlemnad till er, fortfor hertigen, och jag skall genast skicka er så många man jog kan umbära. Men jeg har att meddela