Aftonbladet – 23 september 1863, sida 2

förde sin underdåniga anhållan, landtmarskalken och erkebiskopen på franska, borgareslåndets talman på tyska och bondeståndets på finska språket (det sista talet tulsades för kejsaren at erkebiskopen). Kejsaren utsatte landtdagens öppnande till den 18 dennes, då ständerna borde vara försam lade till gudstjenst i Nikolai-kyrkan kl. 11. Preste-, borgareoch bondestånden lära vid sina den 17 dennes hållna sammanträden ha förklarat alla de skedda representantvalen giltiga. Presteståndet har till sin sekreterare utsett vicenotarien vid domkapitlet i Åbo, teol. doktor A. J. Hornborg. Vid anteckningen å riddarhuset har 130 polletter utlemnats åt representanter för adeln. Herreklassen består af 3 grefvar och 24 friherrar, riddareklassen af 34 represenfanter (deribland redaktören af Helsingfors Tidningar, mag. Aug. Schauman, och redaktören at Peivätär, br Ernst Linder), svenneklassen af 72 representanter (deribland redaktören af Helsingfors Dagblad, kapten R. Lagerborg, och doktor Pinello från Åbo). Den 15 vid middagstiden samlades ständerna å rikssalen, då kejsaren till dem hö!l följande Trontal: Representanter för Storfurstendömet Finland! ?Då jag ser eder härstädes församlade, känner jag mig lycklig, att hafva kunnat uppfylla edra förhoppningar och mina önskningar. Länge har min uppmärksamhet varit fästad vid ett antal i landets väl djupt ingripande frågor, hvilka efter hand blifvit väckta, men icke kunnat afgöras, emedan deras lösning beror af ständernas medverkan. Vigtiga statsskäl, dem jag ensam egt att bedöma, hafva under mina första regeringsår hindrat mig att sammankalla storfurstendömets ständer. Men jag har dock så tidigt låtit vidtaga förberedande åtgärder härtill, att jag numera, då ingen tvingande anledning till uppskof förefinnes, kunnat församla eder, för att, efter det jag hört min senat för Finland, förelägga eder de lagtörslag och öfriga ärenden, hvilka skola utgöra föremål för edra öfverläggningar under denna landtdag. Med afseende fästadt på dessa frågors stora vigt har jag låtit dem på förhand granskas af män, dertill utsedda af landets förtroende. Den offentlighet, som gifvits åt denna församlings förhandlingar, bar beredt eder tillfälle att på förhand lära känna ämnena för edra öfverläggningar och att öfvertänka dem, rådförande eder med nationens åsigter och behof. I följd häraf bör det blifva eder möjligt att, oaktadi frågornas omfattning och betydenhet, afsluta edra arbeten inom den af grundlagen för stäadernas sammanvaro föreskrifna tid. Af de redogörelser rörende landets drätsel, jag vill låta åt eder öfverlemna, skolen I fina, att statsverkets inkomster alltid varit tillräckliga för de löpande utgifternas betäckande, samt att en betydlig tillväxt i de indirekta statsinkomsterna, som förmånligt vittoar för landets stigande välstånd, tillåtit allt större anslag användas till främjande af dess andliga och materiella intressen. Endast till bestridande af krigskostnaderna åren 1855 och 1856 samt till bekostande af jernvägen mellan Helsingfors och Tavastehus har jag tillåtit storfurstendömets styrelse att upptaga statslån. Åfven rörande dessa skall en redogörelse eder föreläggas, som utvisar, ait ränta och amortissement för desamma kunna af statsverkets närvarande tillgångar bestridas. Min vilja är dock, att framdeles intet statslån må utan storfurstendömets ständers medverkan upptagas, så framt icke plötsl gt fiendtligt anfall eller annan oförutsedd allmän olycka skulle göra sådant oundgängligen nödvändigt. De nya anslag, jag vid denna landtdag af eder begär, alse också endast nya åtgärder för den allmänna bildningens och välståndets höjande. Åt eder öfverlemnar jag, alt fritt afgöra öfver dessa åtgärders lämplighet och omfång, Flera stadganden i storfurstendömets grundlagar äro icke mera tillämpliga på de förhällenden, som genom dess förening med kejsarriket inträdt; andra sakna nödig tydlighet och bestämdhet, Då jag önskar se dessa brister afhbjelpta, skall jag låta uppgöra förslag till särskilda förklaringar och lägg till desamma, att ständernas pröfning öreläggas vid nästa landtdag, hvilken jag har för afsigt att sammankalla efter tre år. PFasthållande de konstitutionelt monarkiska grundsatser, sem uppbäras af finska folkets öfvertygelser samt äro sammanvuxna med landets lagar och institutioner, vill jag genom sagde förslag ytterligare utsträcka den rätt till sjelfbeskattning ständerna nu grundlagsenligt ega, äfvensom återgilva ständerna den motionsrätt dem at ålder tillhört, förbehållande mig likväl ivitiativet i grundlagsfrågor. I kännen mina tänkesätt och mina välönskningar för de folks lycka och välgång, som Försynen förtrott åt min omsorg. Ingen handling från min sida kan hafva stört det förtroende, som bör ega rum emellan regent och folk. Måtte detta förtroende emellan mig och det redbara och trogna finska folket, framdeles såsom hitintills, utgöra den säkra föreningslänken oss emellan. Den skall då kraftigt bidraga att befordra detta folks lycka, som för mitt hjerta alltid förblir dyrbar, samt gifva mg en ytterligare anledning att sammankalla eder till periodiskt återkommande landtdagar. Det tillhör eder, representanter för storfarstendömet, att gencm värdighet, hofsamhet och lugn i edra öfverläggningar ådagalägga, alt fria institulioner icke medföra någon våda för det folk, som med praktiskt förstånd arbetar rå utvecklingen af sin välfärd. Jag förklarar härmed den utlysta landtdacen önnnad