Aftonbladet – 23 september 1863, sida 2

Gatubelysningen i Paris. Med anledning af uppsättandet af ett nytt slags gatulyktor vid flera gator i Paris lemnar en korrespondent till Times åtskilliga rätt intressanta upplysningar om den parisiska gatubelysningens historia. Intill medlet af det sjuttonde århundradet voro gatorna i Paris upplysta endast vid utomordentliga tillfällen och då den allmänna säkerheten var i fara. Det finnes ännu i behåll förorduingar af Frans I, hvilka, för att skydda parisarne mot nattliga anfall af missdådare (mauvais gargons), ålägga hvarje husegare att hålla er lykta tänd utanför fönstren i första våningen efter klockan 9 på aftonen. Det första försöket till en ständig Belysning gjordes år 1558, då lyktor med talgljus uti anbragtes vid hörnen af hvarje gata (och när de voro långa, äfven på deras midt), hvilka brunno från klockan 10 på aftonen till klockan 4 på morgonen. Följande året blefvo imellertid lyktorna sålda till förmån för de fattiga. I nära 100 år derefter var Paris icke upplyst nattetid. Personer, som sent voro ute på gatorna, buro artiogen en lykta eller hade en fackelbärare framför sig. Detta system varade till år 1666. Detta år började hr de la Reynie, som då var polislöjtnant, att belysa Patis, och 30 år derefter blef samma system genom en kunglig förordning utsträckt till hela riket. Belysningen bestod då af fyrkantigalyktor på en stolpe, i hvilka voro anbragta vaxljus efter fyra på marken. Husegarne voro förpligtade att turvis förse lyktorna vid sina respektive gator med ljus och hälla dem tända. Huru ofullkomligt detta belysningssätt än var, väckte det dock utländningens beundran, och den britiske ambassadläkaren skall år 1700 hafva rap