Aftonbladet – 22 september 1863, sida 3

terat honom, så blir professor L:s förfarande att såsom skäl för sitt underkännande i detta speciella fall åberopa, att han anser nödigt att söka förekomma dylika tentamensförsök af dem som ej äro beredda i alla de ämnen en tentamen skall omfatta, och som dessutom väl behöfva, såsom nu var händelsen, öka sina juridiska kunskaper, så att de måga blifva goda och försvarliga, som föreskrifvet är för inträde i rältegångsverkent ett så märkligt sätt att försvara sin sak, att det blott behöfver påpekas, för att visa det saken är sjuk. Dessutom har pro fessor E. sjelf uppgifvit, att ifrågavarande personer åtvjutit hans enskilda undervisning i ämnet, och eget vore. om denna under visning utfallit med det resultat, att de icke efter dess slut skulle hafva haft någon aning om hvad straffbalken eller dess första kapitel handlar om. Hvad teot.men den 3 September med studerandena Winroth och ÅA. beträffar, så är denna ej mindre betecknande. Enligt. des: sas sammanstämmande berättelse fick A. blott! en enda fråga. Detta är ej af professor L i hans försvarsskrift förnekadt, måste således anses vara af honom erkändt. Svaret har Å. ejelf medgifvit hafva varit oriktigt, och sannolikt är, att det af missförstånd blef sådant det gafs. Att ÅA. med minne af professorns förfarande mot två kamrater dagen förut evarade oriktigt på den första och enda fråga, som till honom ställdes, och hvilken i förbigående kastades öfver till honom från Winroth, lärer välicke utgöra en tillräcklig grund attförklara, att A. Sicke beredt sig till tentamen på den del af processrätten som innefattas i utsökningsbalkent. Härmed kan jemföras, att professor L. icke med ett enda ord förnekat sanningen af den uppgift, att ban yttrat till Å. efter tentamens slut, att han visserlig n icke tenterat honom, men likväl genast i början hörde, att det ej kunde gå. Hvad Winroth åter beträffar. så har professor L. genom att sedermera förklara honom vara värd approbatur i pro: cessrätt gifvit sig sjelf en så påtaglig dementi, att hvilka förklaringar som helst icke kunna förmå någon förnuftig menniska att ens ett ögonblick vidare förutsätta, att den första tenlåmen ken få namn af en allvarlig pröfting. För att ytterligare urskulda sig i afseende på denna tentamen har pro: fessor L. påstått, att de tenterade sjelfva erkänt sin okunnighet i utsökningsbalken, hvilket kan slutas deraf, att de begärde ett par, tre dagar anstånd, för att bereda sig till en ny tentamen. Om man besinnar. att denna begäran framställdes, sedan professor L redan förklarat de tenterades kunskoper i denna del af lagen otillräcklig, så är det för hvar och en klart. att detta ha stiga domslut och iagalunda något erkän nande af egen okunnighet var enda orsaken till den sålunda framställda begäran. Såsom gemensamt skäl för underkännandet i begge ifrågavarande fali, utan ytterii gare prölning, åberopar professor L. bland annat, de mänga tentamina med det ovanligt stora antel tentanvdi, hvilket denna gång hindrade honom att fortsätta tentamina längre än nödigt var för att stadga sin mening. Då detta utgör en särdeles vigtig del af frågan, torde äfven här en belysning icke vara ur vägen. Måndagen den 31 Augusti på aftonen ankom professor L. från Signildsberg och möttes då af 14 tentandi, till hvilka han genast yttrade sin törundran öfver det stora antalet. Han förklarade vidare, att under sådana omständigheter ingen annan utvög fanns än att tentera två par om dagen, istället för ett par, som förut var beäknadt. Fredagen den 4 September på tgoren hede S tenterat och blifvit godkända, 4 hade på ofvannämnda sätt blifvit underkända utan egentl:g tentamen. De 2 återstående. som voro stämda till professor L. kl. 7 på fredagsmorgon möttes af det bsked, att professora nödvändig måste fara ut till Signildsberg kl. 8 samma morgon, hvarföre de skulle få tentera processrätt för adjunkten Nordlirg. Alfresan till Signildsberg skedde ganska riktigt på ntsatt tid, oc: vistandetl der bar eedan de:s varit oafbrutet. Till måndagen den 7 och tisdagen den 5 September voro bofrättsexamina utsätta. Af dessa faktiska upplysningar kan hvar och en becön:a huru mycken tid som på hvarje tentamen fanns att använda. I alseende på det sätt, hvarpå professor L. förklarer sitt åtgöraude med anledning af Wmroths begäran om examen, oaktadt han i tentanien i processrätt blifvit onderkänd. fionas ock åtskilliga välgrundade anmärkningar att göra. Det första, som taller i ögonen, är att professor T:s betyg, på grund hvarof W. blef i exemen godkänd, är dateradt Upsala den 12 September 1863, oaktedt det är allmänt kändt, att professor L. icke lemnoat Signildsberg allt sedan han den 4 Sept. reste dit från Upeala. På Signildeberg försigg ck ock W:s tentamen vämnda dag. 1 professor L:s ofvan nämnda betyg yttras meden viss förebråelse till det akademiska konsistoriet å ena siden, att professor L. icke hördes innan W:s begäran om examen beviljades, och å den andra, att genom examens utsättande till den 14 September, W. erhöll 9 dagars beredelsetid tll den nya tentamen. Den förra förebråeltsen står tydligen i strid med den senare, och i afseende på denna sista tillåta vi oss anmärka, att tiden för den andra tentamen, hvilken professor L , med det språkbruk han begagnar, säger sig batva bevijat W., då det för hvar och en annen är klart, att mecgifvandet legat å W:s sida, helt och hället berott på professor L. att bestämma. Nämnde tentamen hade uten. svårighet kunnat försiggå å Signildsberg ! onsdagen den I September, hvarigenom beredelsetiden blifvit förminskad med 3 dagar, för att icke tala derom, att icke någon sådan beredelsetid alls hade beböft komma i fråga, itull professor L. vistats i Upsala. I slutet af sin skrift till kansleren förklarar professor L. att ban verkställt tentamina j på sina rum i 25 år, Suton elloffentlig klagau. Detta är nog sannt; men att sådana; klegomäl icke förr än nu framställts, beror, enligt all sannolikhet, dels derpå, att en lärare skall åsamka sig ovanligt stor skuld innan lärjungarne vuse sig betogade utt mot i BED SONY SH CN