Aftonbladet – 21 september 1863, sida 3

alslutad, och brottsiingen förvaras tills vidare 1 stadshäktet. : sma Utrites korrespondens, (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 14 Sept. Agilationen för valen till representantkammaren, som skall sammanträda ungefär i mediet af November, fortgår lugnt, men är icke desto mindre ganska verksam, isynnerhet på junkerpartiets sida, ty detta parti uppbjuder allt för ou erhålla åtminstone ett par röster i den nya kammaren. Man dölJer icke för sig inom dessa kretsar, huru svårt detta skall bli denna gång, och trots alla bearbetningar, isynnerhet i landsorterna, ser man redan nu fruktlösheten ef sina bemödanden. Alldeles så bedömes situstioven i våra tonpgifvande kretsar. Regeringens valprogram her visa: sig vara ett stort tel, både i afseende å hvad som fäges om den preussiska författningskrisen och om Preussens förbållande till Tyskland. Omständigheterna ha fullkomligt växt ministören Bismarck öfver bufvudet, och att denna ändock stannar Gvar vid styret, är just det handgripligaste bevis på vär gränslösa olycka. Aila inse, att vi under dessa törhållanden icke heller med den nya kammaren kunna komma ett enda steg framåt. Landtdagen är dessutom icke inkallad till November för att bilägga de mångahonda tvistigheterna med !endet. Då vår press ej får yttra sig, erfar man utomlands genom henne ingenting om vår egentliga belägenhet. Men förhål landet är i korthet följande: sistlidet år lixa väl som i år ha ministrarne mot lag och rätt eiter godtycke användt statens medel, utgifvit millioner för armån, men ringa summor för de öfriga förvaltningsgrensarne. Nu granskas råkenskaperna at överkammarrätten, och emedan någon budgetslag icke, såsom författningen förskrifver, blifvit antagen, så nalkas den tid, då ministrarne mäste frukta att med sina personer och sin förmögenhet få ansvara för de olagligt gjorda ut gifterna. På det att regeringen må komma ur sid förlägenhet, skola nu kamrarne ef teråt lemna sitt samtycke. Så edes har landtdagens sammankallande redan innevaurande är blifvit beramadt, icke egentligen i landets intresse, utsn för att skydda minisirarne. Det är ju också cn orimlighet, att representanterna skola under årets sista veckor fastställa de utgif:er, som redan under hela året blifvit gjorda. Och ve dem, om de göra ändriovgar i det dem förelagda budgetförslaget — ministrarne skulle då bli de tövsta att hånfullt framhålla det orimliga i ett sådant förfarande, att vägra summor, som redan längesedan äro utgifna. alla klart de otaliga oreANS her dart rn mn aker ——— 8 somvarit anförtrodt i bans vård; och om han är egde Indiens skatter eller Cesars makt, så skull han aldrig blifva min systerdotters man. Ni har hört mina ord; dessa äro oåterkalleliga, och då ni nu bör inse, alt er broder icke längre kan vara er rival, så får ni handla i er egen sak som eder godt synes. Jag önskade att jag hade ert förtroende, men jag vill icke tilltvinga mig det. Flickan är täck och förtjusande; och om jag dömer rätt, så hyser ni för henne en icke mindre djup, blott mera ädel böjelse, än er broder. Svara mig, eller svara mig icke, som ni sj:lf vill, men låtom oss jemid vara vänner. vtAck, ers höghet, svarade Carl af Montsoreau, Shuru skulle jag kunna neka mitt förtroende åt den, sota ötverhopar mig med sådana bevis på godhet? Ja, jag älsker Maria af Clairvaut lika djupt, innerligt, outsägligt, om min broder, högre, tusen gånger högre, än han eller någon annan varelse på Jorden ken älska. Det yppade sig för mig flera tillfällen att bevisa henne fjenster, och vid ett af dessa tillfällen trodde jag mig hefva genom ord och gerningar förrådt för henne de känslor, af hvilka min själ var in; pfyltd. Det var först derefter eom jag upptäckte, att min broder äfven äskade hevne, och att fullföljandet af mina anspråk skulle bringa förderf och elände öfver min faders hus. Hade jag kunnat förvissa mig, att bon delade min böjelse, så skulle ingenting hafva förmätt mig att vika, ty jag hade icke rätt att uppoffra henne; men då jag rmera af henne förnom, stt hon icke märkt eller fästet någon vigt vid detydliga bevisen på min kärlek, att jag således kunde anse mig såsom en ännu för henne likgiltig pm eå beslöt jag, ehuru med blödande jerta, att fly henne, att för min broders