Aftonbladet – 18 september 1863, sida 3

af skyldigheten att låta stämpla inom riket tillverkade varor. Ståndet åtskildes kl. half 12. Presteständot, Ridderskapet och adelns inbjudning, i afseende å bevillnings-, lagoch ekonomiutskottets betän kande n:r 4, ångående författning om vilkoren för försäljning af bränvin, afslogs. Vidare föredrogs lagutskottets utlåtande n:r 55, i anledning af anmärkningar mot och olika beslut om betänkandet n:r 35, med förslag till ny strafflag. — Sedan utskottets fyra första hemställanden bifallits, blef deremot inbjudningen rörande 2 kap. 9 8, i fråga om undantag från utmätning för böter, på domprosten Björlings ytkande, afslagen. Om 3 5 5 kap., der ståndet inbjudes att bi träda adelns och borgareståndets beslut, uppstod en stunds diskussion, hvarunder man fick tillfälle höra upprepas en god del af de stränga åsigter, som vid strafflagsförslagets behandling gjorde sig gällande, ehuru å andra sidan den mildare meningen sedan dess tycktes hafva vunnit några anhängare. För bifall yttrade sig nemligen doktorerna Säve och Almqvist, prosten Sonden samt dr Forssell. Mot utskottets hemställan och vidblifvande af ståndets förra beslut yttrade sig deremot domprosten Björling och dr Petrelli. Biskop Björk meddelade att han vid ärendets första behandling i ståndet ej varit tillstädes, och derföre nu tog tillfället i akt att uttala sina tankar i ämnet. Redan vid behandling af författningen om mord, dråp och annan misshandel hade man gått långt mildare tillväga, än som var med rättvisans fordringar förenligt. Talaren hade med verkligt lidande förnummit att tre stånd antagit dödsstraffet alternativt, och fruktade att allt för ofta om ej alltid det mildare straffet skall ådömas, hvarigenom blodskulder skola åsamkas landet och betänkliga följder uppstå för folkets sällhet i många afseenden. I den heliga skrift är dödsstraffet tydligt stadgadt för vissa brott, och talaren förundrade sig högligen öfver de ytliga räsonnemanger i detta ämne, hvilka kallas kristliga åsigter. Man har, som bekant i fråga om straff, hyllat tre teorier, nemligen afskräckningens, förbättringens och rättvisans. Till den sistnämnda ville talaren helst ansluta sig, och trodde dermed ändamålet med de båda andra sekundära bäst vinnas, så vidt sådant vore möjligt. Alla brottslingar skrämmas nemligen icke hvarken af hotelser (eller mildhet, och andra förbättras ej heller genom dödsstraffets uteblifvande. Tvärtom är det tro.igt att mången brottsling snarare förbättras genom ett kraftigt slag af den gudomliga rättyisans hand och kommer till besinning af så väl sin brottslighet som hvad hans eviga frid tillhör, hvilket deremot icke torde inträffa i fängelset. Talaren önskade derföF ätt ståndet måtte vid blifva sina beslut öfverallt, der dödsstraffet blifvit alternativt utsatt, och stödde detta yrkande på flera bibelställen. Det heter t. ex, att den som utgjuter menniskoblod, hans blod skall af menniskor utgjutet varda, en princip, som uttalades långt före nå Kkriminalag wid menniskoslägtets andra begynnelse; och vidare heter det att den som griper till svärd, han skall ock med svärd förgås; samt att föfverheten bär ej svärdet förgäfves etc, 2 Följden af de mildare åsigterra skola visa sig ej blott i en gudomlig nemesis, utan ock i motsatsen af hvad man dermed åsyftar. Talaren önskade just att straffet skulle karakterisera bröt? tet, och att menniskovärdet, skall uttryckas genom dödsi fann den förut K. M. tillådningsrätten alldeles tillräcklig, och trodde att mensklighettn öch rättsisan skola bättre dermed ses till godo, än genom den nu tdreslagna slappa lagstiftningen, hvarförutom det vore eu misstag att tro, att en stigande bildning skall göra dödsstraffet öfverflödigt. Vid anstälid votering afslogs utskottets förslag med 22 röster mot 12, mot hvilket beslut doktorerna Almqvist och Säve reserverade sig. I följd häraf afslogos, i allmänhet på yrkande af domprosten Björling, som för det mesta dikterade besluten, alia de punkter, der frågan gäller det alternativa dödsstraffet, hvaremot samme talare tillstyrkte ståndet au biträda utskottets inbjudning på alla de ställen, der frågan blott gällde n dsättning i tiden för straffarbete, på den grund att det mindre kunde betyda, om minimum blifvit något nedsatt, då maximum bi behållits. Endast i fråga om (19 kap. 22 8, der ståndets afslag förklarades tillkommet genom misstag, alldenstund man tyckte att en brottsling, som duömes tili döden, ej behöfver dömas medborgerligt förtroende förlustig, bifölls utskottets hemställan att så måtte ske, emedan det kan dröja länge innan dödsstraffet verkställes; äfvensom 24 kap. AS, der maximum blifvit för öjdt, och K: Mila förslag framställes: till an:agande. ; Dessutom förkastades, yrkande afdoktor Petrelli, alla de punkter der det talas om förlust af medborgeriigt förtroende på viss tid, och vidblef ståndet i stället sitt beslut om dess förlust för allld. bå ev Derefter föredrogs samma ufskotts utlåtande n:r 56, i anledning af anmärkningar mot förslaget till prömulgationslag m. m. 1 Vid 19 8 5 mom. beslöt ståndet, på tillstyrkan af domprosten ling, och med afslag å utskottets hemstäl.an, att äfven den som begått brott, hvarpå följer förlust för allfid af medborge ligt förtroende, må kunna på misstankar häktas. Ofriga punkter biföllos. t Expeditionsutskottets i utlåtandet n:r 12 gjorda hemställan angående tryckning af åtskilliga hos förstärkt statsutskott förda protokoller, af tyrktes. 5 utligen bijöllos statsutskottets memorial n:r 152, an; ående aflöningen för rikets ständers jutitileombudsman och hans kanslioch vaktbejening; ekonomiutskottets betänkande n:r 130, i inledning af motion om upphörande af skyldig: ret att Hämpia inom landet tillverkade varor, samt afslogs bonweståndets inbjudn ng i afseende ; bankooch lagutskottets betänkande n:r3, ansående räntans frigifvande. Porgareständet Behandlingen af förslaget will den nya sjölåen fortsattes ifrån och med 82:dra punkten, Jenna punkt, tillika med de 4 näst följande, biölls utan diskussion. s 87 återremitterades, i anledning af en. afhr sberg framställd redaktionsanmärkning. Lika: edes och af samma orsak 89:de S. Vid 8 96, rörande hvad som i konnoissementet bör ntagas, yrkades af hr Saaffatt konnoissementet också borde innehålla uppgift på liggedagarnes intal, äfvensom att borde sättas i närmare öfverensstämmelse med 79 S8. Talaren ville deröre återremittera S. Hrr Isberg och Carlsson ro af samma mening som hr Staaff. Hrr Muen, Lundberg och Sandegren yrkade bifall. 8 vifölls. S 99 återremitterades, på yrkande af hrr Staafl i ch Muren, och uttrycktes den åsigten att öfver. i: It, derordet laddning förekommer, detsamma borde mot ordet lastt utbytas. i! s 100 återremitterades, på af hr Lundberg : ramställd anmärkning om den motsägelse som I ; j j 5 nd RA mt mt. MN IH MMMM ÅL SR tala örefinnes mella 1:sta och 2:dra mom. -Hrr Staaff ch Isberg yrkade också återremiss. i Mot 8 102 anmärktes af hrr Murån och Isberg RETT KN ENG RTN TAT KI STRERLE