Aftonbladet – 18 september 1863, sida 2

tarnes nederl: g emottogs med höga glädje rop af den mängd folk, som samlats rundt omkring, lyssnande till den sällsamma bro , dertvisten. I CSök att beherrska dig, Gaspard, sade , Carl af Montsoreauv, och hör mig med ugn ; några ögonblick. Jag är här på hertigeus af Guise befallning och har lemnat Logeöres ;för endast tre dagar sedan. Jag hörde under vägen omtalas de svarte ryttarnes vålds. bragder och beslöt att nedgöra dem, hvarhelst de kunde anträffas; och vid min heder, vid min själs salighet, den första gängen jag her seit dem, var pär jag med fällda lansar ryckte fram emot dem. Gå ned tili stranden af ån, der du skall finna dem ligga dussintals, fråga de fångar, jag medför, eler kasta blott en blick på de bårar och kärror, som stå derborta med mina stackars sårade män, och du skall inse hela orimligheten af din anklagelse. Men lemnom detta å sido och säg mig, hvar är fröken af Clairvaut? Hvad du yttrat om henne oroar och förskräcker mig. Ar hon icke här med dig, så säg, hvar är hob?4 SJag vet icke, svarude markisen med en röst, i hvais uttryck barmen nu hade lemnat rum åt förtviflan; jag vet deticke, Carl, Vid ryttornes sista anfall, som gjordes efter det skymningen redan började öfvergå till mörker, blefvo vi drifna ifrån vagnen, och jag vet icke hvart den sedan tagit vägen, Abbta var Gen enda som blef qvar der med tre ef mitt folk, men han har icke heller vidare synts till.? uFör hit fängarne4, ropade Corl uf Montgoreau med en känsla af ångest, som icke kan beskrifvas. De kunna möjligen lemua någon upplysniag, då de blitvit tagee just här utanför staden. För gerast hit tån: aret . Med bakbundsaa händer och obetäckia hufvud framfördes nw de tre svarte ryttarne, hvilka, enligt det vanliga bruket ibiänd deres gelikar, hade sökt att göra sitt uteeende så vildt och fruktansvärdt som möj