HENRIK AF GUISE ELLER RIKSDAGEN I BLO1357) AR G. P. R. JAMES, Öfversättning. Gaspard af Montsorean tog ett steg framåt, så att han nästan rörde vid sin broder och talade med dämpad, ehuru af sinnesrörelse darrande röst: År icke denne din page, han, som nu står der och håller din bäst, densamma pagen, som en väl underrätt.d person utvisat för mig såsom din köpte träl? Kan du neka dertill? Nå väl, denne samme page har jag med egna ögon sett midt ibland de svarte ryttarne, näst förrän de anföllo oss, och fem minuter sednare ver han vid din sida, då da trädde upp på scenen i den låtsade afsigten att komma oss: till hjelp. Den ädle herren yrarX, inföll här Ignoati, men han afbröts genast med stränghet af Carl, som sade: Glöm. icke, att det är till min broder du talar. Illa nog, att så är, nådig herre4, fortfor Igoati. Markisen må hafva sett ig i ryttarnes grannskap, men tillsammans med dem har jag icke varit. Jag hade lurat på dem nära en timma och hållit mig dold bakom ett tätt snår i skogen, ända till dess att de ryckte fram för att anfalla de resande. Då skyndade äfven jag ut på vägen och lyekades föra min ädle grefve dit, medan det-ännu var tid. Och det kallas en låtsad hjelp, när vi kappt-hatva en en da man som icke är sårad! Och ett tillsiäldt anfall, när mer än hälften af fienderna ligga döda på platsen!4 Gossen talade. högt och ifrigt; och den oväntade underrättelsen om de svarte ryt) Se A. B. n:r 190—193, 197-200, 202—210, 213 och 215. M