Aftonbladet – 15 september 1863, sida 3

fortsatte, efter något uppehåll i Gandelu, för att låta folk och hästar hemta sig, sin marsch klockan tre eftermiddagen, i förhoppning att hiona fram till Montigny före nattens inbrott. Under hela färden hade ingen gjort honom så mycken nytta som den unge Ignati, hvars egen ringa tyag och läita beväpning icke tröttade hans häst så mycket, som förhållandet var med de tungt rustade ryt-. tarne, utan tillät honom at: ständigt vara i rörelse än hit, än dit för att kunskapa i trakten och meddela sin herre de upptäckter ham kunde göra. Han hade lemnat den lilla staden Gandeln vid pass en fjerdedels timma före de ötriga och hade icke äter blilvit eynlig under mer än en timma sedan hela truppen ånso satt sig i rörelse. Gretven hade flera i åvger frågat efter honom och började blifva orolig öfver hans ateblifvande, hvilket icke heller minskades derigenom, att under det vägen förde dem genom skogen vid Ampon, flera skott hördes på afstånd ifrån den sida, hvaråt de färdades. Strax derefter syntes emellertid Ignati komma jagande emot dem i fullt sträck med lösa tyglar och en ängslig ifver målad i sitt lifliga ansigte. Så snart han var så nära, att han kunde höras, ropade ban: Rid på, rid på, nådig herre! Der ner: på en äng strax bakom skogen bafva de svarta ryttarne an. fallit en liten trupp resande och arifvit dem tillbaka emot stranden af Marne, Jag såg ibland dem äfven en vaga med fruntimz mer. Skynda er derföra, vi ni vill rädda dem; ty det kan ej dröja länge förr än de äro öfvermannade. ; Mera -behöfdes icke för Carl af Montsoreau. Efter att hafva tilsagt sitt folk att skyndsamt följa honom, gat han hästen sporrarne och ilade fram genom skogen till den punkt, der vägen gick ned på ängen, ch befann sig snart på några hundra al! nars afstånd från den scen, som Ignati be. skrifvit. :