Aftonbladet – 14 september 1863, sida 2

rycker sig i charmant fruntimmerssällskap, — kan göra dem med den största lätthet i. verlden. ; Tjugo år äro i sjelfva verket endast en nandvändsings tid i ett folks lif, och hvad. hafva vi dock icke inom dessa sist förflutna decennier hunnit med! Jernvägar, posidilizenser, telegrafer, niringsfrihet, qvinnans ika arfsrätt och myndighet, gasbelysning i städerna, bränvinsbrännverikontrollörer, stadsfullmäktige, kommunalting, skorpskyttekårer, statistiska byråen, hr Wallenbergs privatbank och Oscarshamns Tidning, Berzelii park och de nya cellfängelserna, Carl Johans platsen i Stockholm och det stora landtbrukspalatszet i Alnarp, m. m.! Hvilka framsteg, hvilka förbättringar, hvilka totala omstöpningar! Jag har denna sommar sett de sannskyldigaste bönder uppe i det rammaste Småland drainera sina åkrar och experimentera i rationelt landtbruk?; jag har rest halfva landet igenom med den fullkomligaste och lycksaligaste passfrihet, — det är icke tio år sedan jag på en gästgifvargård i Blekinge höll på att som passlös person? blifva transporterad till ?nådig länsmannen?; allt sådant finner samtiden redan så ytterst naturligt, ait ingen just reflekterar deröfver, än mindre finner det värdt att omtala, men jag omtalar det derför att jag varit något med på de tider, då det nästan stämplades som statsomhvälfvande planer och högst betänkliga yttringar af tideps oro7, då någon vågade framställa t. ex. den frågan hvartill pass egentligen skulle vara nyttiga eller nödvändiga, och då det på tal om ögon blickets stora upplinningar i utlandet vanligen hette: ja allt det der är godt och väl, men för oss är det icke värdt att ens tänka derpå, det passar icke för våra förhållanden, vår natur, vår ekonomi, etc. etc. etc.; att komma fram med dyhkt i vårt land, det var den tiden nyhetskrämeri, det var idel dårskap och tokeri; och nu! — Det utkom för tjugo år sedan i Stockholm en öfversättning af en tysk bok, som hette D. sLeben Jesu. Originalet hadei Tyskland väckt mycken uppmärksamhet, öfversttinin: gen hotade att i Sverge välla en allmän omvältning.. Den var icke väl utlemnad i bokhandeln, förrän tryckfrihetens högste värdare ansåg sig böra förklera alta buklädor : belägringstillstånd, slå generalmarsch, klämta i stormklockorna och proklamera martiallagen. Upplagan blef ögonblickligt seqvestrerad, — jaz var sjelf en minnesvärd morgonstund med om att rädda undan razziarv ett par fattiga exemplar, hvilka dagen derpå i stor hemlighet såldes för guld! De vore också frälsta, om icke med mitt blod, så likväl med mitt anletes svett. Det blef anlagd en storartad proc-es mot så väl den ensvarige öfversättaren, som den icke ansvarige boktryckaren, vederbörnude upprörde himmel och jord, som om hela statens väl färd stode på spel, uch alla möjliga geml: käringar vredo sina händer i förtviflan öftver det rysansvärda dådet. I dessa dagw bafva utkommit första hältena af den sven ska öfvereättningen utaf Renans Vie de Jesus, denna förkättrade bok, mot hvilker Strauss arbete endast ör ett svagt och fam lande försök, och en dristig förläggare annoönserar den i alla möjliga tidningar mer den naiva anmärkningen att Renans arbete sen gång vordet en allmän folkbokt, utan tvifvel skall åstadkomma mycken nytta och utöfva en genomgripande verkan, Inge: menniska faller på den iden, alt tryckfrite tens vårdare borde bär träda emellan, tryck frihetens vårdare sjelfva sitla, som kloka menniskor, fullkomhet stilla och läia hr Re: nan ha sin gång. Toleransen bar, som man ser, gjort på dessa tjugo år ett enormt språng och upplysningen har definitivt segrat ölve. tryckfrihetstörordniagens illusoriska paragre fer. Detta enda exempel synes mig a rande. Vi hafva på så kort tid i nästar alla möjliga riktningar ryckt sålunda fram. alt en återgång till det gamla är platt or ig, och farten skall åtminstone icke på e god stund ännu kunna ens hejdas. De, hvilk: ävna i dag lefva i den föreställningen, ut den gammaldags traditionen åter skall lyc kas få bugt med den nya rö:elsen och att framstegspariiets vunna fördelar blott äro för ögonblicket, såsom t. ex. i -representz tionsfrågan, hafva, mener jag, storligen br hof af att se sig litet bättre omkring i vär lands skilda provinser, och att studera fö: hällandena äfven utom skolans eller kyikan: fyra väggar; i hvilket fall som heldst tjenar det till föga, att förnämt draga sig till förste platsen akterut, då man dock sjelf det oaktad drifver så småningom med framåt. Vi lefve nu i vår periodiska hetsighets flodtid, ström sättningen drifver skutan med sig och der bästa sjömannen är den, som blott pussar på att styra den säkert rakt fram. YV. Eung Carl i Olleberg. (Tradition från Westergötland ) Med en ryttarebär, tolflusen man, i O:leberg siter den Tolfte Carl; det är valde drabanter en och hvar